Sverige är inget särfall, mönstren är likartade i flera länder, och i EU-parlamentet likaväl som i riksdagen.
Så sent som i går var det hela tre sådana ärenden i riksdagen, från försvars- eller sammansatta utrikes- och försvarsutskottet. Uppställningen är densamma. V och SD reserverar sig. De övriga sex partierna står samlade.
Konflikten visar sig till och med i ett så begränsat ärende som att sälja en del avancerad ammunition till Frankrike. Deras regering bad, efter de blodiga attentaten i Paris, om assistans enligt EU:s solidaritetsparagraf.
Likadant är det med den lag som avser svensk militär utbildning för fredsfrämjande utbildning utomlands. Det som förenade SD och V var att utbildningen hänger ihop med samverkan med Natoländer. V och SD tycker ungefär lika illa om Sveriges ökade samarbete med Nato. De påstår sig båda vilja ha alliansfrihet, där vi ska hålla oss utanför.
Skiljelinjen är alltså densamma som om värdlandsavtalet, där utskottsbetänkandet justerades i går, för beslut i kammaren nästa vecka. Finlands motsvarande avtal har redan godkänts av riksdagen i Helsingfors. Avtalen är en förberedelse för snabb behandling ifall det skulle inträffa sådana krislägen där Sveriges respektive Finlands regering vill bjuda in styrkor från Natoländer.
Vad detta i praktiken rätt mycket handlar om är våra tre små grannländer i Baltikum, som ligger nästan isolerade ifråga om landtransportvägar från övriga Nato och som har utsatta sjö- och flygförbindelser västerut. Ju större sårbarhet och osäkerhet om att få andra Natostyrkor på plats i tid, desto större kan risken bli för en rysk militär påtryckning eller framryckning, som utlöser en kris i vårt omedelbara närområde, med akuta hot mot hela Nordeuropas säkerhet. En trovärdig närvaro och förstärkningsmöjligheter är det pålitligaste sättet att hålla borta frestelsen för kupper och offensiver av det slag som riktats mot Ukraina.
SD- och V-linjen sammanfaller i sin säkerhetspolitiska verkan med de ambitioner Rysslands regim har att hålla Natos defensiva skyddsåtgärder på avstånd och ha utrymme för påtryckningar på svagare grannar.
Även ärendet om ammunition till Frankrikes aktioner mot Daesh/IS har en sådan koppling – mest avslöjande och utmanande Kremlanpassad i SD-reservationen.
Regeringen har även här fått stöd av M, L, C och KD. Regeringspartierna har därtill ställt sig bakom ett förslag från de andra fyra om att snarast köpa in ny ammunition till flygvapnet, i stället för den som levererats till Frankrike.
SD låter själva ammunitionsaffären passera, men tar avstånd från solidaritetsåtagandet inom EU – det är enligt SD viktigt att inte godta att det åtagandet åberopas. Detta är inte småsaker. Det är inte bara i svensk säkerhetspolitik som sammanhållning inom EU-kretsen är en betydelsefull del i att avhålla från ryska hot och påtryckningar. Det gäller i än högre grad de tre små, baltiska länderna, vilkas frihet är ett vitalt säkerhetsintresse för Sverige.
Ett parti vars linje skulle få följden att blottställa dessa länder – oskyddade av EU-solidaritet och med oro för trovärdigheten i Natos förbindelselinjer vid akuta militära hot – är ett parti som sällar sig till Putinstatens medlöpare. I detta liknar SD en rad motsvarande partier inom västeuropeisk yttre höger.