Persson låter ju som Persson, enligt Aftonbladet ska han ha sagt detta: "Vad jag inte tycker om hos MP är deras pubertala fixering vid troféer, detta att man ska stänga Bromma [flygplats], man ska stänga förbifarten [den omstridda trafikleden i Stockholm], man ska stänga en reaktor. Så går det inte till att regera."
Ordet "pubertal" får räknas till de Perssonska förlöpningarna. Annars pekar han ju på delar av ett reellt problem. Inställningen till industrins villkor, energipolitik och trafik är ytterst olika mellan å ena sidan MP och å andra sidan en av de kärntrupper som brukat bära upp Stefan Löfvens parti.
Därtill kommer försvarspolitiken i allmänhet och försvarsindustrin i synnerhet. Ska S och MP bli kärnan i ett nytt regeringsunderlag är det inte i småfrågor där tydligare besked bör efterlysas denna vecka och nästa.
I de delar av försvarspolitiken som avser stororder till svensk verkstadsindustri har Stefan Löfven uppenbarligen, men utan att säga så mycket utåt, agerat i nära samförstånd med alliansregeringen om u-båtarna och JAS-planen. Där har väl MP bara att vika sig. Men vad händer om var och en av de viktigare vapenanskaffningarna från utlandet – enligt försvarsberedningens allians- plus S-förslag – ska genomföras under våndor och bromsande från MP- (eller även V-)statsråd?
Än större är energifrågan. Tiden för vägval om investeringar i reaktorer närmar sig. Där går klyftan dessutom genom Stefan Löfvens eget parti och genom LO. Belysande är debatten som uppstått mellan de stora industrifackens kanslier och den höggradigt ofackliga Helle Klein, som satts till chefredaktör för dessa facks tidning Dagens Arbete.
Den replik Christer Larsson, Pappers, och Per Öhman, IF Metall, skrivit i Dagens Arbete är intressant i sak och en god illustration till den skarpa konflikt mellan industrifacken och en rödgrön regering som ligger på lut vid regeringsskifte. Larsson och Öhman skriver på goda grunder att "energipolitiken kommer till stor del att avgöra framtiden för många företag och anställda i vårt land". De pekar på att kärnkraftens roll i energisystemet är att den står för baskraften. Denna ska levereras i jämn takt dygnet runt, till inte minst processindustrin. Faller reaktorerna successivt bort kan vattenkraften inte som nu användas för att stå för så mycket av effektbalanseringen över dygnet och vid olika mycket blåst för vindkraftverken.
För Tyskland, vars energipolitik MP brukar hylla, ställer de diagnosen att dagens tyska linje inte kan lyckas utan "massiv utbyggnad av gas- och kolkraft"
Tysklands krav på tre olika EU-mål för energihushållning är, menar de, motiverat av att de vill sudda till att de kommer att missa det viktigaste – det om själva koldioxidutsläppen.
Det är ingen dålig beskrivning
Inför denna väldiga meningsmotsättning mellan MP och hans eget IF Metall försöker Stefan Löfven mest tiga sig fram över valdagen, för att inte säga något som kan röra upp känslorna på rödgrönt håll.
Inför valet är likväl realiteten att industrifacken snarare har sitt främsta närings- och energipolitiska stöd på allianssidan, inte på rödgrön sida.