Kristdemokraterna vill upprätthålla en generös flyktingpolitik, sänka kostnaderna för flyktingmottagandet och stärka drivkrafterna för nyanlända att komma i arbete. Så säger de och det låter bra. Men det nya som KD konkret föreslår är i bästa fall petande i marginalen, men mest luftslott och riskerar i värsta fall förlänga vägarna till jobb och göra Sverige och EU mer slutna.
Partiledare Göran Hägglund presenterade förslagen i går på DN Debatt, i tre punkter:
1. KD vill se sänkt etableringsersättning för nyanlända och lägre inkomstskatt. En nyanländ ska kunna tjäna upp till 100 000 kronor per år i fem år skattefritt.
Den första delen är ren luft. Etableringsersättningen är redan i dag mycket låg, högst 308 kronor per dag, fem dagar i veckan. Och eftersom den inte får understiga försörjningsstödet, vilket Hägglund påpekade i går, finns det i praktiken inget utrymme till ytterligare sänkning.
Etableringsersättning är för övrigt inget kravlöst bidrag. Den förutsätter studier i svenska för invandrare, samhällsorientering eller annan utbildning eller arbetspraktik som bedrivs på heltid.
Den lägre inkomstskatten kan förefalla logisk om syftet är att sänka lägstalönerna. Frågan är om det får den effekten när golvet sätts av partsavtal. Och nog kan det uppfattas som provocerande om alla arbetande nyanlända, oavsett lönenivå, får tjäna upp till en halv miljon kronor skattefritt totalt.
För att sänka arbetsgivarens kostnader, och risker, kan det vara klokare att använda olika typer av statligt subventionerade anställningar.
För att verkligen stärka drivkrafterna för arbete, men inte bara för nyanlända, vore effektiva åtgärder avskaffat vårdnadsbidrag och växling av barnfamiljers bostadsbidrag mot höjt barnbidrag. Men här arbetar KD i motsatt riktning.
2. Den som beviljas asyl ska som huvudregel ges tillfälligt uppehållstillstånd på tre år. Om skyddsbehovet kvarstår ska det omvandlas till permanent uppehållstillstånd, anser Kristdemokraterna. Syftet är att färre asylsökande ska söka sig till Sverige i förhållande till andra EU-länder.
Det bygger på antagandet att medan Sverige skärper sina asylregler lämnar andra EU-stater sina oförändrade. Lite tyder på att det skulle bli så. Tvärtom riskerar regelskärpningar hos det invandringsliberala Sverige att bli en signal till de andra att gå längre i samma riktning. Det skulle knappast ge en jämnare fördelning av flyktingar inom EU men väl stänga dörren för många skyddsbehövande hos de minst generösa EU-länderna.
En möjlighet till tidsbegränsade uppehållstillstånd finns dessutom redan. Krigsflyktingar från Syrien fick sådana inledningsvis till dess att Migrationsverket beslutade om permanenta, eftersom det inte finns utsikter till att situationen i Syrien förbättras inom överskådlig tid.
KD-alternativet är att Migrationsverket även i dessa fall ska fatta två beslut, i stället för ett, med tre års mellanrum. Utgången skulle bli densamma men ändå skapa viss osäkerhet för flyktingarna, vilket skulle försämra deras inslussning i det svenska samhället, och lägga på ytterligare arbetsbörda hos Migrationsverket.
3. KD vill ha snabbare avslagsbeslut från så kallade säkra asylländer. Det handlar om stater där asylskäl sällan föreligger men där handläggning av ärendena belastar systemet. Partiet anger antalet sådana ansökningar till 8 000 per år där bara ett par procent i dag beviljas asyl.
Förslaget är tänkbart och bör utredas. Hur påskynda behandlingen med bevarad rättssäkerhet? Men i sammanhanget vore det en marginell avlastning. Den grupp människor det handlar om utgör mindre än tio procent av de asylsökande.
Ett stort problem med Kristdemokraternas utspel är själva ingången i frågan. Påstådd "oro" hos medborgarna ska hanteras med signaler om skärpta asylregler och hårdare krav på invandrarna.
Det är en väg ut på ett sluttande plan, mot hårdare debattklimat om dessa frågor och ett stärkande av de krafter som vill stänga Sveriges gränser.