Almedalsveckan började med en politisk överraskning när Kristdemokraternas ledare Göran Häggström starkt pläderade för minskade barngrupper i förskolorna.
Alltid och i snart sagt alla sammanhang har Kristdemokraterna talat om hur viktigt det är att det är föräldrarna som tar ansvar för sina barns uppfostran. Partiet har hårt kämpat för införandet av vårdnadsbidraget en skattefri ersättning på 3000 kronor i månaden till de familjer som själva tar hand om sina barn mellan ett och tre år.
Vårdnadsbidraget är och förblir en kvinnofälla och har inte blivit en succé. Knappt två procent av de familjer som är berättigade till bidraget utnyttjar det.
Därför är det klokt av Kristdemokraterna att överge sin käpphäst för att fokusera på det som verkligen är ett problem i förskolorna de stora barngrupperna. Göran Hägglund uppgav att storleken på grupperna i genomsnitt i landet är 16,9 barn per grupp. Idealet är 15 barn och det är till den storleken som personalen är anpassad.
Mer än 5100 barngrupper i förskolor runt om i landet har 21 barn eller fler. Det är förstås orimligt. Förskolorna ska enligt gällande läroplan svara för omsorg, fostran, utveckling och lärande. Den högskoleutbildade personalen ska ge barnen förutsättningarna som de behöver för att bland annat klara den framtida skolgången.
Av detta blir det inte alls som det är tänkt. År efter år konstaterar Skolinspektionen vid sina granskningar att förskolorna inte klarar lärandeuppdraget. Det är egentligen inte alls konstigt den underdimensionerade personalen klarar inte av sitt uppdrag hur gärna den än vill. Barnens vistelse på förskolorna förvandlas i den bistra verkligheten till förvaring.
Göran Hägglund föreslår nu en försiktig höjning av maxtaxan för de hushåll som tjänar mer än 45000 kronor i månaden. Det borde vara okontroversiellt. Maxtaxan har legat stilla i snart ett decennium. Under samma tid har reallönerna ökat med en årstakt av i snitt två procent.
En sådan höjning ger 350 miljoner kronor. Om kommunerna skjuter till lika mycket, så lovar Göran Hägglund att staten ska bidra med 700 miljoner kronor. Pengarna ska användas till att minska grupperna, varvid personaltätheten ökar. Exakt hur det ska gå till gick inte Hägglund in på.
Svagheten i Hägglunds goda förslag är att alla kommuner inte har råd att lägga in mer pengar i förskolorna ens om barngrupperna är stora. Eskilstuna som genom åren gett och svikit många löften om att minska barngrupperna pytsar i nästa års budget in tio miljoner kronor som öronmärks för att minska barngrupperna i förskolan och höja personaltätheten. Det återstår dock att se vad resultatet blir av den satsningen blir.
Mindre barngrupper i förskolan är avgörande för att få en högre kvalitet. Och naturligtvis det enda medlet i dagsläget som innebär att förskolorna ska kunna leva upp till sitt pedagogiska uppdrag. Kristdemokraterna tycks ha hittat en linje i sin familjepolitik som väljarna kan förstå.