Förtroendet för Therese Borg som lärare fick sig väl en törn. Å andra sidan har de allra flesta människor någon gång i privata sammanhang yttrat saker om sitt arbete som de inte vill ha ut i offentligheten. Få ylar om politisk korrekthet på SD-manér, men det finns annat sådant som inte ser så bra ut i tidningen. Läsarna minns förstås rektorerna i Strängnäs och Eskilstuna som skrev saker på nätet som de sedan hade lite svårt att försvara.
Den större frågan handlar alltså om internet och människors beteende där. Så kallade sociala medier är en svår nöt, inte minst för politiker och andra offentliga personer som använder de olika nätplattformarna. Bloggaren, twittraren och facebookaren är bara ett klick bort från att låta en stor krets människor ta del av det ofta mycket snabbt tänkta.
De allra flesta hanterar det bra. De ger värdefulla bidrag till det offentliga meningsutbytet utan att trampa i klaveret. Med det finns även de som har svårt att hålla sig på rätt nivå, alltid kunna stå för det skrivna eller skilja privat från personligt och veta vad den offentliga rollen förpliktigar till. Det är också långt ifrån alltid som en god tanke gör sig så bra i skrift.
Här och där i mediehusen pågår samtidigt en etisk diskussion (ni vet, sådant som ”gammelmedier” ägnar sig åt): I vilken utsträckning ska nyhetssajter, tidningar, radio och tv berätta om yttranden som offentliga personer gör på Facebook. Det handlar här inte bara om traditionell nyhetsvärdering utan även hur man ska betrakta Facebook som sådant. Är det ett privat eller ett offentligt rum?
Svaret är att det används som både och. Gränserna är dessutom ofta flytande, mer eller mindre medvetet. Kontakterna kallas för vänner, men den som inte är noga med säkerhetsinställningarna riskerar att få sin Facebookaktivitet beskådad av folk långt utanför den där vänkretsen. För att inte tala om att ”vännerna” för det mesta även omfattar folk som bara är flyktigt bekanta.
Klart är hur som helst att olika medier kommer att göra olika bedömningar av vad som är värt att berätta. Offentliga personer gör alltså bäst att alltid tänka sig för en extra gång innan de skriver något på Facebook eller i något annat nätforum. Så enkelt men uppenbarligen ändå så svårt.