1 471 personer, 4,37 procent av väljarna i Nyköping röstade på SD i kommunvalet. Det var mer en fördubbling av förra valets resultat. Bo Jacobsson sitter på en av partiets tre platser. Under tisdagens budgetdebatt lade han ut texten om varför Nyköping inte kan ta emot invandrare.
Jacobsson tycker att stadsdelen han själv bor i, Brandkärr, redan känns som Egypten. Och det ska förmodligen inte tolkas som ett positivt omdöme. Han är också övertygad om att det inte får plats fler personer i Nyköping, som han jämför med en liten söderhavsö. Vilket leder fram till Jacobssons formulering, att kommande generationer behöver livsutrymme.
Livsutrymme är den svenska översättningen av tyskans ”lebensraum”, ett uttryck som Hitler använde för att beskriva det tyska folkets behov av att invadera och tränga undan den slaviska befolkningen i flera östeuropeiska stater.
På svenska är uttrycket mycket ovanligt och i det sammanhang som Jacobsson använder det är det omöjligt att inte associera till rasbiologisk imperialism – även om Jacobsson slår ifrån sig och inte alls vill förknippas med nazisterna eftersom de ”stod för så mycket otrevligheter”.
Jacobsson må vara en klåpare, oslipad och ovan, en huvudvärk för partistrategerna. Men hans vulgariteter avviker egentligen inte från partilinjen. Sverigedemokraterna när en föreställning om att samhällsekonomin är statisk och att det finns ett visst antal jobb. Utifrån ett sådant synsätt är det inte konstigare att påstå att Nyköping bara har plats för ett visst antal människor. Som om staden inte kunde expandera. Som om ekonomin och arbetsmarknaden inte växer när befolkningen blir större.
Jimmy Åkesson skulle aldrig tala om lebensraum. Men ideologin bakom delar han. En homogen etnisk grupp behöver ett stort eget landområde. Övriga etniska grupper undanbedes.
Så vi tackar Bo Jacobsson för hans ovanliga men pedagogiska framställning av sverigedemokratisk politik utan slipningar av kanterna.