I hög grad är förhandlingarna påverkade av energipolitik i grannländer. Det är där den klimatskadliga eldningen av brunkol, stenkol och fossilgas i hög grad gynnas, vilket trycker ned elpriser, och hotar att ödelägga miljövärden, industrikapacitet och ekonomiska värden i Sverige.
Ett steg är att fyra äldre, i genomsnitt mindre, reaktorer stängs snabbt. Tre är med tilläggsinvesteringar möjliga att driva flera år till, och Sverige kan då ett normalt år exportera ström, vilket tränger undan koleldning.
Med effektskattens höjning, ett centralt MP-önskemål, avsågs att sätta elproduktionen i kläm mellan denna skatt, tillkommande investeringskrav och av fossilpolitiken på kontinenten nedpressade priser. Effektskattens styrande effekt är att öka utsläppen av klimathotande koldioxid genom att undanröja konkurrerande klimatneutralt utbud av el.
Men det förhandlingarna nu främst gäller är att Vattenfall (och för tredje reaktorn i Oskarshamn, E.ON) har funnit att med de upptrappade kraven på tilläggsinvesteringar som blivit driftvillkor på någon sikt, med den kontinentala prissänkande fossilpolitiken och med effektskatten blir även fortsatt drift av de övriga sex reaktorerna en förlustaffär.
Dessa sex reaktorer har betydligt längre kvarvarande användning och avsevärt större sammantagen effekt. Skulle de förtidsstängas blir det akuta försörjningsproblem, nedläggningar av basindustrier, rop efter fossilgasimport i stor skala och en kapitalförstörelse av ett oerhört stort antal miljarder. Det kan inte socialdemokraterna acceptera. Inte så många andra heller.
Däremot tycks fler vara beredda att godta, eller resignerat känna sig tvungna att konstatera, att några reaktorer i Halland och Småland stängs, så att elexporten vänds till elimport, varvid huvuddelen ersätts med det som lättast svarar på ökad efterfrågan, den kontinentala koleldningen. Sådan blir den "miljöpolitik" MP sedan länge hoppats på.
Förhandlingarna verkar då ha inneburit bland annat att andra deltagande accepterat det som Jan Björklund och Liberalerna i höstas var ensamma om, att effektskatten ska tas bort helt. Men det har då ställts motkrav från "grönt" håll om ett slutår för kärnkraft och om graden av subventionering av vindkraften. Kraven kan i olika grad undergräva möjligheten att investera för att använda reaktorerna lång tid framåt.
Bakom ett borgerligt bud för cirka tio dagar sedan stod M, C och KD. En åsiktsskillnad gäller vindkraftens subventioner. Därbakom finns frågan hur de påverkar elmarknaderna i det läge som kan uppstå om några år. Det är svårt att bedöma detta när man inte vet vad som i övrigt ingår i det paket som tydligen diskuteras.
Jan Björklund hade rätt när han insåg att hela effektskatten måste bort. Hans eventuella frånvaro från vad som i det centrala kan bli en S-M-C-uppgörelse kan ses från olika vinklar. Det behövs på många områden breda uppgörelser, men det är inte nödvändigt att de är bredare än som behövs för en tydlig majoritet, ifall det finns väsentliga svagheter i dem. Försvarsuppgörelsen är ett sådant exempel. Det är ju också möjligt att det blir mindre påfrestande för S-MP-regeringen att göra upp ifall ett av de tidigare regeringspartierna står utanför och får det som görs att se mindre ut som eftergift.
Kärnan är ändå att varje reaktor som stängs i förtid innebär ökade klimatskador, som är större än allt vad den rödgröna koalitionen åstadkommit av minskade utsläpp.