En del av det allra viktigaste i svensk energi- och miljöpolitik är så grundligt dolt att det inte en enda gång nämns på 47 fullpackade sidor. Det står inte varför Sverige har de lägsta koldioxidutsläppen i förhållande till produktionen av alla industriländer av någon betydelse.
Redovisningen är nämligen lämnad enligt en föreskriven mall som EU-kommissionen tillhandahåller. Mallen är anpassad efter de politiska avsikterna i ett land som Tyskland, där det omfattande eldandet av fossilgas, brunkol och stenkol fortsätter utan avvecklingsplaner medan kärnkraften tas bort ur elförsörjningen.
Detta ligger bakom att utvecklingen av förnyelsebar energi som vindkraft, biomassa och solceller inte anges som ett av flera viktiga delmål i en helhet där minskningen av koldioxidutsläppen är det centrala. I stället har ett EU-mål satts upp om en andel förnyelsebart, där man sätter i system att definiera bort kärnkraftens stora betydelse i länder som Sverige och Frankrike.
När det ska redovisas till EU så att kärnkraftens betydelse inte får visas blir helheten snedvriden. Elförbrukning som kom från vindkraft och biomassa motsvarade 2011-12 bara ett par procentenheter av den frånvaro av koldioxidutsläpp som Sveriges vattenkraft bidrog med. Detta säger ju också att kärnkraften har mångdubbelt större betydelse för att hålla nere koldioxidutsläppen jämfört med vad vindkraft och biomassa har. Vattenkraft och kärnkraft är ju av samma storleksordning för elförsörjningen i Sverige.
Räknat på föreskrivet EU-sätt hade Sverige 2012 en förnybar energiandel på 13 procent i transporter, 60 procent i elförsörjning och 66 procent i fastighetsuppvärmning. Men detta underskattar de verkliga miljöresultaten av att såväl elkraften som bostads- och lokaluppvärmningen i Sverige i stort sett befriats från tidigare olje- och kolberoende, utan att fossilgas tillåtits få något stort utrymme.
Kan man då inte bara strunta i att det skickas papper till Bryssel där det inte får finnas en tabell som visar varifrån den energi faktiskt kommer som i så hög grad trängt bort kol och olja i Sverige? Nej, riktigt så lätt bör man inte ta på frågan.
Tysklands sätt att försköna sin egen energipolitik finns ju företrätt i svensk politik. Den stora frågan om de kommande investeringarna i elförsörjningen kan inte uppskjutas så mycket längre. Den behöver tas upp mandatperioden 2014-18.
Tysklands energipolitik hyllas av en inte obetydlig del av Stefan Löfvens tilltänkta regeringsunderlag. Då är det ingen småsak att energirapportering utformas så att följderna av en svensk övergång till tysk politik fördunklas också i svensk debatt.
Tyskland är energipolitiskt inget föredöme. Utsläppen är ungefär dubbelt upp mot svensk nivå. Brunkolseldning bevaras som central del av elsystemets baslastförsörjning. 49 procent av alla bostäder värms med fossilgas och 29 procent med eldningsolja. Koleldning svarar för en stor del av den fjärrvärme som finns.
Vad en regering Löfven egentligen skulle ha för energipolitik är en fråga som är besvärande för honom – så länge det är MP som ska föreställa hans främsta koalitionsalternativ.