Centerpartiet går till landstingsval på egen hand, inte i armkrok med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det meddelade partiet i går. Beslutet innebär en egen valplattform, inte en tillsammans med M och KD i den så kallade Sjukvårdsalliansen. Det betyder även att Centern i praktiken öppnar för att ingå i majoritetskoalition med Socialdemokraterna efter valet.
Det kloka i beslutet formuleras väl en mening i partiets pressmeddelande: "Centerpartiet vill att politiken i landstinget präglas av samarbete istället för konflikt."
Det är en insikt inte en dag för tidigt. Konfliktnivån i landstingsdebatten har varit för hög och definitivt inte motiverad av sakpolitiken. Där är åsiktsskillnaderna små. Det uppskruvade tonläget har andra orsaker. Personliga motsättningar kan finnas med i bilden. Men den främsta orsaken är att Socialdemokraterna och Moderaterna har intagit sina trygga roller som varandras fiender.
Denna teater må fylla en funktion för de två partiernas respektive självbilder men inget tvingar andra partier att spela med. I Centerns fall var det detta spel med hård blockbindning som placerade partiet i opposition.
Minns den lite längre historien: Efter landstingsvalet 2006 bjöd Socialdemokraterna in C, FP och MP till majoritetssamarbete. De tre partierna sa nej. Centerpartiet och Folkpartiet valde att hålla ihop Alliansen framför bildande av en stark landstingsmajoritet. De fortsatte styra tillsammans med MP, M och KD samt två avhoppade vänsterpartister.
Det gav ett svagt styre som varade i ett och ett halvt år, varefter Folkpartiet och Miljöpartiet bröt koalitionen och bildade majoritet med Socialdemokraterna. Den fungerade väl och höll över valet 2010.
Mot bakgrund av de djupa skyttegravarna mellan S och M, och partiernas storleksförhållanden i Sörmland, är den maktpolitiska kalkylen enkel: Moderaternas väg till makten ligger i att knyta till sig så många partier som möjligt före valet. Centerpartiet däremot maximerar sina maktchanser genom att stå utanför valblock.
Helgens centerbeslut gör Moderaterna till förlorare. Landstingsstyrelsens ordförande Åsa Kullgren (S) behöver nu inte ens fundera på att städa ur sitt tjänsterum. Centern kan i sin tur börja prata allvar med Folkpartiet. C och FP kan nämligen komma att behöva varandra efter valet, dels för att komma med i en majoritet, dels för att skapa bättre motvikt till det stora socialdemokratiska partiet.
Men de främsta vinnarna är medborgarna. Med fler partier som är öppna för samarbete i fler riktningar förbättras förutsättningar för bildande av ett handlingskraftigt landstingsstyre, som vilar på ett brett parlamentariskt underlag utan att ett parti blir allt för dominerande. Beslutskraft och stark folkvald motvikt till tjänstemannastyret är ett traditionellt problem i landstingspolitiken och det som länge saknats i Landstinget Sörmland. Låt den tiden vara förbi.