En viktig del av våra politikers uppdrag är att hantera de målkonflikter som obönhörligen uppstår när två intressen ställs emot varandra.
Ett utmärkt exempel på detta är skolan i Flen. I ena vågskålen finns argumenten från de som kämpar för att hålla skolor öppna. För att kunna bo kvar där de önskar. I den andra vågskålen finns alla elevers rätt till en god skolgång.
Eller som Lena Furén, förvaltningschef på barn-, utbildning och kulturförvaltningen uttrycker det i tidningen: ”Vi vill minimera risken att behöva göra oss av med personal, vi vill hellre göra oss av med lokaler. När det gäller fördelningen av var vi lägger våra pengar så vill vi jobba med den inre verksamheten med utbildning och undervisning. Lokalerna kostar och vi vill lägga de pengarna på kvaliteten på undervisningen.”
Lena Furén är inte den enda högt uppsatta tjänstemannen i kommunen som uttalat sig om skolans framtid.
Efter att kommunstyrelsen beslutat att Kyrkskolan i Mellösa skulle räddas och lokalerna skulle renoveras intervjuades skolchefen Henrik Ljungqvist, i tidningen. I intervjun slog han bland annat fast att ”konsekvenserna av att behålla skolan kommer bli ganska stora. På många nivåer.” Han utvecklade sitt resonemang: ”Om vi har kvar alla lokaler i kommunen så blir lokalhyran per elev betydligt mycket högre. Det i sin tur gör att vi måste kompensera alla fristående skolverksamheter ekonomiskt. Vårt mål har ju hela tiden varit att minska lokalhyrorna och det är därför förslagen om att lägga ner bland annat Bettna och Kyrkskolan har tagits fram.”
Det är inte så vanligt att kommunala tjänstemän är så här tydliga med vad politiska beslut kan leda till. Det är vanligare att de knyter handen i fickan.
Men uttalandena bör ses mot bakgrund av att skolan i Flen redan har stora svårigheter. I våras gick var fjärde elev ut nian med så låga betyg att de inte hade behörighet att studera vidare på gymnasiets yrkesprogram. Andelen behöriga elever till gymnasiet är lägst i hela länet.
Skolan i Flen har därmed misslyckats med sin viktigaste uppgift: Att skapa förutsättningar för alla elever nå målen med utbildningen.
Nu minskar medlen till barn-, utbildnings- och kulturnämnden samtidigt som barnen i skolan blir färre. Att få pengarna att räcka till allt och alla liknar allt mer ett eldprov för förvaltningen.
Man kan tycka att det här är en så viktig fråga att invånarna i kommunen borde gå man ur huse och kräva att kommunpolitikerna ger skolan tillräckliga förutsättningar för att uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag.
Men i Flen demonstrerar man och anordnar en ljusmanifestation för att få ha sin skolorna i Mellösa och Bettna kvar.
Det skulle onekligen ha varit intressant om de mötts av motdemonstranter som ställde frågan varför nära skolor är viktigare än alla barns rätt att nå målen i skolan?
Men någon sådan motdemonstration ägde inte rum. I måndags beslutade i stället en majoritet i kommunfullmäktige att gå på kommunstyrelsens linje och behålla Kyrkskolan i Mellösa.
Vad förslaget innebär i praktiken är dock för tidigt att säga.
Till tidningen förklarade Centerpartiets Björn Carlsson, som tillhör den majoritet som röstade för att behålla skolan, att fullmäktige tillsammans med Flen kommunfastigheter AB (FKAB) ska ”definiera vad vi menar med det här. Titta på vad vi kan göra och hur mycket underhållsskulden är.”
FKAB ska återkomma med ett underlag till fullmäktige senast i juni.
Med andra ord har politikerna fattat ett beslut i relativ blindo. Och de förklarar inte hur de ska säkra kvaliteten i undervisningen för alla elever.
De ger heller inga besked om de är beredda att skjuta till extra pengar till skolan nu när mer pengar ska satsas på lokaler, eller om måndagens besked också innebär att personal kommer att sägas upp.
Nu återstår det för majoriteten i Flen att förklara hur man tänker sig skolans framtid, vilka resurser skolan ska ha och hur man ska se till att alla elever får möjlighet att nå målen. Helt enkelt hur man ska tackla målkonflikterna i skolan. För en sak är säker. Det går inte att ge allt till alla.