Turerna med kommunal sopsand, som tidningen berättar om i dag, är något av det mest uppseendeväckande i Strängnäs kommun på länge. Chefen för teknik- och servicekontoret Lázló Némedi misstänker att någon eller några anställda i kommunen har hämtat totalt 700 ton halkbekämpningssand och använt det för privat bruk.
Enligt kommunens rutiner skulle sand som inte längre används för halkbekämpning avyttras, i det här fallet skänkas bort. Så blev det inte, enligt kontorschefen. Personer verksamma i kommunen bokade och hämtade sanden utan att andra medborgare fått kännedom om möjligheten. Så ska det ha gått till 2013.
Vilka alla dessa sandhämtare är går inte att utläsa ur de dokument i ärendet som är offentliga. Men bland personerna finns kommunchef Peter Lundberg och kommunstyrelseordförande Jens Perssons (C) far. "Det kan vara så att högsta ledningen har utnyttjat sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen vinning" skriver Némedi i sin rapport till teknik- och fritidsnämnden som ansvarar för frågan.
Han ser indikationer på brott mot kommunallagen samt mot kommunens egna riktlinjer och rutiner. Det är den minsta misstanken man kan ha. För nog luktar det även straffrättsligt ansvar: Möjligen egenmäktigt förfarande, bedrägeri eller varför inte stöld, även om Némedi själv avvisar den sista möjligheten. Hur som helst behöver saken utredas även med bäring på detta. Det kräver dock en polisanmälan. Kommunen har hittills valt att inte göra det och kontorschefen säger inget om den möjligheten i sitt skriftliga underlag till nämnden. En polisanmälan kan dock göras av vilken medborgare som helst.
Men det finns mer anmärkningsvärt i denna historia. Den utredning som ligger till grund för kontorschefens rapport lämnas inte ut. Och något står inte helt rätt till med såväl hanteringen i nämnden som nämndordförande Marianne Anderssons (C) minnesbilder när hon får frågor från tidningen.
Ärendet skulle tas upp på ett tidigare nämndmöte, under sommaren. En rapport från kontorschefen, så gott som identiskt med den som nu föreligger, var skriven. Ärendet hamnade dock aldrig på nämndens bord. Varför? Marianne Andersson säger i tidningen är att hon ville invänta kommunstyrelsens beslut i oktober om avyttring av lös egendom samt den egna interna kontrollplanen. Det är en orimlig förklaring. Vad har kommunstyrelsens kommande beslut om avyttring att göra med brott mot de befintliga reglerna och möjligt lagbrott?
Marianne Andersson svarade nej på en rak fråga från tidningen i juli, om hon kände till den utredning som Némedi hänvisar till i sin rapport. Andersson säger i dag att hon då "fick lite andra bilder när du sa utredning". Även det är en egendomlighet. När man säger utredning menar man rimligtvis utredning, och den utredning som åsyftas kallas just utredning i den rapport från kontorschefen som Andersson nyligen hade läst.
En annan förklaring till nämndordförandens piruetter ligger nära till hands: Hon och möjligen någon ytterligare politiker ville inte ha ut detta i offentligheten före valet. En mörkläggning i gammal god Strängnässtil.