Fairtrade, tidigare kallat rättvisemärkt, garanterar att de märkta varorna tagits fram på ett schysst sätt. Det handlar framför allt om att producenterna fått rimligt betalt. Det är svårt att invända mot detta. Det är alldeles utmärkt om kommunen väljer att köpa kaffe, te, choklad, bananer, ris och honung med fairtrade-märkning. Men åtagandet slutar inte där.
I en bilaga till tidningen informerade kommunen tidigare i veckan om vad det innebär att bli en Fairtrade City. Utbudet av rättvisemärkta varor i affärer, på hotell, restauranger och caféer ska öka stadigt och att allt fler arbetsplatser ska köpa Fairtradeprodukter till sina fikarum. Och kommunen ska hela tiden utveckla informationsarbetet kring etisk konsumtion.
Det är att gå långt utanför det kommunala uppdraget. Dessutom, kan man undra, varför nöja sig med Fairtrade-engagemanget?
Borde inte kommunen också föreslå köttfria måndagar och försöka påverka restaurang-, café- och butiksägare att bara köpa in ekologiskt och närproducerat kött? För djurens såväl som för klimatets och miljöns skull. Kanske skulle kommunen starta en kampanj för KRAV-märkta varor. Eller är det bättre att framhålla EU:s märkning av ekologiska varor? Alternativt någon av de stora matvarukedjornas egna ekologiska märken. Varför inte också starta kampanjer till stöd för Rosa bandet, Cancerfonden, Rädda Barnen – och allt annat vällovligt och behjärtansvärt?
I reklambilagan finns bild på en mängd varor, allt från rättvisemärkta fotbollar till vinflaskor med Faritrades logotyp. Vid sidan listas ”eko-reko-ställen” där man kan köpa dessa produkter.
Det är en sak för kommunen att föregå med gott exempel, en helt annan att göra sig till reklampelare för en specifik organisation och dess varumärke.