Tågen ska gå oftare och i alla väder. Biljettsystemet ska reformeras.
Sörmland, Stockholm, Uppsala, Västmanland, Örebro och Östergötland har gått samman i företaget Mälab. Planerna är att företaget ska köpa tåg för fyra miljarder kronor och sätta in dem på trafik till och från Stockholm. Allt naturligtvis för att underlätta för pendlarna.
Ännu återstår det att se om planerna faktiskt kan realiseras. Kruxet är att de sex landstingen via Stockholms läns landsting har beslutat om så kallad trafikplikt.
Det innebär att landstingen subventionerar den framtida järnvägstrafiken med upp till 300 miljoner kronor.
Detta har fått SJ att inte bara gå i taket utan också att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
SJ kör nämligen sin trafik på rent kommersiella villkor och kommer inte att ha en reell chans att hävda sig mot en skattesubventionerad trafik.
Det är tydligt redan i dag. Ett månadskort hos SJ mellan Gävle och Stockholm kostar 3 392 kronor medan ett månadskort på samma sträcka hos Upplands och Storstockholms lokaltrafik kostar 1 485 kronor.
Skillnaden är ännu större på sträckan Gävle Uppsala. SJ tar 2 727 kronor för månadskortet och Upplands lokaltrafik 790 kronor.
Hur prisbilderna kommer att se ut om tre år på Svealandsbanan är förstås oklart i dagsläget.
Men det är rimligt att tro att det kommer att skilja en tusenlapp eller mer i månaden för att åka mellan Eskilstuna och Stockholm beroende på om man väljer SJ eller Mälab.
Mälab drivs av ambitionen att göra livet lättare för alla pendlare. Det uppskattas garanterat av dem. Ytterligare plusfaktorer uppstår om planerna visar sig hålla när det gäller turtäthet och en trafik som klarar tidtabellerna. Om detta finns i sak ingenting att invända emot.
Men det uppstår definitivt ett problem av grundläggande natur när aktörerna ska konkurrera på helt olika villkor.
Kampen har varit hård under många år från näringslivet när det gäller att slåss mot kommuner som med skattemedel konkurrerar på den öppna marknaden. Den kampen har också varit framgångsrik så till vida att kommunerna dragit öronen åt sig och inte längre är så aktiva med kommersiella verksamheter i konkurrens med privata aktörer.
Ska nu en kraftigt subventionerad trafik, som landstingen vill bedriva, få förtur framför det statliga bolaget som tvingats tänka kommersiellt och inte får agera på något annat sätt?
Förvaltningsdomstolen är första instansen och oavsett utgång kommer säkerligen beslutet att överklagas.
Den framtida domen är en sak. Ytterligare något som måste tas med beräkningen är hur mycket spåren orkar med. Att trafiken genom Stockholm underlättas är bra.
Men klarar man underhållet med det ökade slitaget som en växande person- och godstrafik kommer att innebära?
Den frågan måste ställas och få ett svar.