Kris och kaos

Socialdemokraterna har problem. Partiets kris framstår i dag som betydligt djupare än i september, då valet förlorades, och i november då Mona Sahlin meddelade sin avgång. Sökandet efter en ny partiledare har blivit väldigt besvärligt och det tycks saknas en genomtänkt plan för förnyelsen av politiken.

Ledare2011-03-01 06:11
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Det heter att Sahlin saknar en naturlig efterträdare. Så är det, men läget är i själva verket ännu svårare. Även Göran Persson saknade en given arvtagare, efter att Anna Lindh mördades. Samma situation uppstod efter Ingvar Carlssons avgång, när Sahlin snubblade på mållinjen på grund av kontokortaffären. Göran Persson och Mona Sahlin stod båda en bit ner på listan över partiets favoritkandidater långt in i processen. Först när partifavoriterna tackade nej föll valet på dem. Men i båda fallen fanns en sorts informell rangordning över partiledarämnen. I dag är det svårt att se en sådan.

Den profil som valberedningen har tagit fram ger också dålig vägledning för vad det är för person som söks till partiledarposten. Den nya ledaren ska driva idéutvecklingen, samla hela partiet, kunna ”bygga ett starkt lag”, gärna ha internationell erfarenhet samt ha ”i tillräcklig omfattning ha prövats i sitt ledarskap inom partiet”. Något uttryckligt krav på en riksdagsplats finns alltså inte. Det sägs heller inte uttryckligen att den nya ledaren ska genomföra en förnyelse av politiken. Och – partidistrikten har uppmanats att nominera inte en utan flera kandidater.

Därmed har valberedningen sagt allt och ingenting, öppnat upp för alla och inte uteslutit någon. Resultatet har blivit omfattande surr om en stor mängd så kallade favoriter, ett avancerat kodspråk från kandidaterna om huruvida de är intresserade av uppdraget och kremlologi i medierna.

Intrycket utåt är kaos. Och det gäller inte bara ledarfrågan utan även innehållet i politiken. Partiets kriskommission har presenterat en rapport som är en kompromissprodukt som alla partifalanger kan ställa sig bakom. Det är det vänliga omdömet. Ett annat, lika rättvist, är att rapporten i viktiga delar är mer nostalgiskt tillbakablickande än optimistiskt framåtsyftande. Mottagandet blev också svalt från hela det politiska fältet. Den som likt partisekreterare Ibrahim Baylan hoppades att rapporten skulle bli en slutpunkt för talet om kris har hur som helst fått tänka om.

I dagsläget är det svårt att se hur Socialdemokraterna ska lyckas komma igen till nästa val.

Läs mer om