Krogmomsen är ett exempel på hur det blir politiskt lätt att dela ut förmåner, så att undantagen blir fler medan de övergripande problemen består.
Att den kan ge något nämnvärt nettotillskott ifråga om fler arbetande och färre arbetslösa är mindre sannolikt. Effekten kan mycket väl bli noll.
Men krogmomsen som politisk reklamskylt är slitstark och verkar kunna återanvändas många gånger. I går visades den upp igen som en föredömlig sak, när statsministern talade på en M-konferens i Örebro.
Men om man tänker så, blir det inte stor risk att det nästa gång ska det vara ett undantag till?
Och sedan ännu ett? Ännu en grupp företag ska ha något undantag, medan skatterna blir desamma som förut för övriga företag.
Statsminister och andra borde hejda sig. Ett skattesystem där det läggs till undantag efter undantag blir till sist som en schweizerost.
Skattesatserna som påverkar ekonomin i stort förblir höga, som helhet blir inte villkoren för arbete bättre.
Bara på ett område, bolagsbeskattningen, pågår arbete på att reformera skattesystemet för fler jobb och bättre näringslivsklimat. Lägre skattesats på bredare underlag, där undantag avskaffas och kryphål spikas igen. Så kan skattesystemet bli mer stimulerande för framtidsinvesteringar som ger jobb.
Detta gäller inte bara företagsbeskattning. Men för övriga skatter har den Reinfeldtska reformkraften sloknat efter att marginalskatterna för låg- och mellan inkomsttagare sänkts genom jobbskatteavdraget.
Nya tag behövs, inte bara i skattepolitik. Det gäller arbetsmarknadsfrågor, och skolreformerna behöver följas upp med praktik och annat som underlättar steget från skolbänk till arbete.
Där finns en diskussion om praktik- och inskolningslöner som riskerar att slås i baklås. Att börja med en lägre lön under en lärotid, och sedan bli anställningsbar på jobb med full lön som man annars inte kunnat få – det är något annat än att löner i allmänhet för unga skulle bli lägre.
Utbildningsminister Jan Björklund ökade risken för baklås då han i Västerås för en vecka sedan var svepande i ordalagen och tyst om FP-motionernas koppling till avtal om praktik och inskolning.
Statsminister Reinfeldt visade nu hur irritationen mellan allianspartierna tilltar, genom att i Örebro låta som om alla sådana förslag om inskolningslöner var detsamma som en förkastlig allmän lönesänkning för de unga som nu har jobb i serviceyrken.
Det är inte bara i skattepolitiken regeringspartierna behöver samla ihop sig. Även i arbetsmarknadsfrågorna behöver de frigöra sig från krogmomssyndromet.