Det motsvarar en minskad efterfrågan på högskoleplatser på över 10000 per årskull. Det innebär efter ett tag över 30000 färre studerande i högskoleverksamheten totalt.
Inverkan av de krympande årskullarna kan, även med en stigande andel som läser på högskolenivå, bli så stor som över tio procent av hela högskolesektorn, först från omkring år 2020 vänder det sedan till ett knappt årtionde med växande årskullar av 19-åringar – och ett behov av expansion i högskolan för att hänga med i befolkningsutvecklingen. Detta innebär att det under hela resten av 10-talet kommer att uppstå utrymme för att öka kvaliteten och forskningsinnehållet i högskolesektorn, och att ha en större andel dyrare utbildningar, inom till exempel medicin och teknik – och trots detta ha en något lägre kostnadsnivå.
Verkligheten i den högre utbildningen är krympande årskullar, allvarliga svagheter i kvalitet och studieresultat på vissa håll, mycket goda resultat på andra, och en politiskt beslutad omfördelning av en del resursutrymme så att dyrare, avancerade utbildningar kan ersätta ett något större antal platser på billigare utbildningar.
Utvecklingen går mycket klart mot en stigande andel av en ungdomsgeneration som får möjlighet till utbildning på högskolenivå. I dag räcker högskolornas volym till cirka 53 procent av en årskull, men 2020 beräknas den procentsiffran ha stigit till 63 procent. Det som sätter gränsen kan allt mindre väntas vara högskolornas budgetramar och platsantal, men däremot förmågan hos tidigare grundskole- och gymnasieelever att klara av högre studier. Det är fortfarande under ett antal år grundskolan och gymnasierna sådana de var före genomslaget av de 2009-10 beslutade skolreformerna som avgör mycket av högskolornas arbetsförutsättningar. Det är stora variationer. Men på en del utbildningar har universitetslärarna hårresande stora problem med studenternas svagheter i både språk-, matematik- och andra ämneskunskaper, något som antingen leder till att många faller igenom eller till att kraven sänks för att kortsiktigt bevara anslagsnivån på kvalitetens bekostnad.
Hur behandlas då detta i en budgetdebatt som den i riksdagen i onsdags? Jo, här finns möjlighet att göra ett kvalitetstest även på oppositionen. Socialdemokraternas huvudtalare Fredrik Olovsson framställde det som att "antalet högskoleplatser kommer att minska rejält fram till 2017, samtidigt som antalet unga i högskoleålder ökar". Så säger han alltså när det pågår en mycket snabb minskning av de årskullar som når högskoleålder.
Det har varit ett stort socialdemokratiskt hallå om "borttagna" platser på högskolor. Men vad det handlar om är två saker. På grund av den mycket djupa ekonomiska vågdalen kring 2009 gjordes det, för att ge arbetslösa plats för vidareutbildning, en tillfällig utvidgning av totalantalet platser med omkring tre procent. När ekonomin vände uppåt igen ganska snabbt, och när årskullarna dessutom började minska snabbt, kunde dessa tillfälliga platser börja avvecklas. Vidare fick regeringen godkänt av riksdagen för att flytta om resurser, till bland annat medicin- och ingenjörsutbildningar, och det innebär totalt sett lite färre platser.
Besparingar som stänger ungdomar ute? Nej, de så kallade takbeloppen för högskolan minskar de närmaste åren med, i fast penningvärde, cirka fyra till sex tusendelar per år. Mot bakgrund av de raskt minskande årskullarna handlar det inte, som oppositionen försöker inbila sig själv och andra, om en nedskärning – utan om att ramarna räcker för en kvalitetshöjning.