Fråga: ”Varför måste en kung vara ostraffbar? Varför skulle inte en kung kunna vara utsatt för samma bedömningar som andra medborgare?”
Ask: ”Jag tycker att vi har ett regelverk som är bra?”
”Varför?”
Ask: ”Jag tror på monarkin. Jag tycker att det är ett bra sätt att leda landet på.”
Så vandrade justitieministern runt i detta cirkelresonemang, varv efter varv: Monarkin är bra för att den fungerar och att immuniteten är en del av monarkin.
Och det må vara Ask förlåtet. Frågan ligger ovan hennes nivå och vid avsaknad av argument gäller att hålla masken och ge ickesvar så gott det går.
Vad som däremot är oförlåtligt är justitieministerns felaktiga beskrivning av den politiska hanteringen av frågan. Vid flera tillfällen under intervjun påstod Beatrice Ask att frågor kring monarkin och immuniteten har behandlats i den senaste grundlagsutredningen utan att man fann skäl att ändra något.
Det stämmer inte. Den grundlagsutredning som tillsattes 2004 och blev klar 2008 hade till uppgift att se över valsystemet, förhållandet mellan regering och riksdag, folkomröstningsinstitutet, utreda behovet av en författningsdomstol och lite annat. Grundläggande principer för statsskicket, däribland monarkin, har däremot medvetet utelämnats ur utredningens uppdrag. Det var dåvarande statsminister Göran Persson noga med.
I betänkandet finns en genomgång av de immunitetsregler i Regeringsformen som rör riksdagsledamöter, statsråd samt statschefens straffrättsliga immunitet. Men denna genomgång är rent beskrivande – ett klargörande av rättsläget. Där finns varken någon redovisning av motiven bakom eller värdering av reglerna.
Frågan om statschefens immunitet behandlades i den grundlagsberedning som var klar 1972 och låg till grund för dagens grundlag. Men inte heller den ger Beatrice Ask rätt. Beredningens förslag var att kungen kunde åtalas för brott han begått som privatperson.
Den moderate ledamoten Allan Hernelius reserverade sig mot detta, då han fann det stötande att kungen kunde ställas inför domstol för exempelvis trafikförseelser. Efter förhandlingar på partiledarnivå gick riksdagen på Hernelius linje. Dessa förhandlingar ska dock inte förväxlas med den så kallade Torekovkompromissen om monarkin 1971.
Hernelius invändning och partiledarnas överenskommelse måste ses som produkter av sin tid. I dag torde det vara mer stötande med en kung som är höjd över lagen. Därmed borde statschefens immunitet kunna avskaffas i bred politisk enighet, oavsett hur man ser på monarkin som sådan.
Ett bra första steg är att Sveriges justitieminister håller sig till fakta i frågan.