Sex och religion är en explosiv kombination och Aftonbladet utnyttjade temat maximalt. För att dryga ut den rätt korta listan över Sveriges värsta präster slängdes även en präst in som påkommits med utomäktenskapligt sex och otrohet. Det må strida mot kyrkans moral, men hör kanske inte riktigt hemma i avslöjandet om präster som förgripit sig på personer i beroendeställning. En annan hade stulit ur kollekten och försökt smuggla vin till en intern.
Ärkebiskop Anders Weijryd förklarade för Ekot i går att han ska göra en kartläggning. Han vill ta reda på hur vanligt förekommande det är med anmälningar om övergrepp och om församlingar och stift följer kyrkans riktlinjer vid misstanke om sexualbrott. Policyn är nämligen att allt sådant ska polisanmälas. Det är förstås helt riktigt. Bedömningen av skuldfrågan ska inte hanteras av kollegor – som kanske också är vänner – utan bör lämnas åt polisen.
Hungriga rubrikmakare kan nog komma att få svårt att konstruera en övergreppsskandal av den magnitud som ett annat samfund plågats av. Den öppenhet som Svenska kyrkan trots misslyckanden strävar efter, gör det osannolikt att något sådant kommer att avslöjas.
Men de exempel Aftonbladet skildrar är allvarliga nog. Ett av fallen handlar om en präst som under många år utnyttjat en flicka sexuellt som, när övergreppen började, bara var 15 år och led av ätstörningar. Enligt kvinnan handlade det om rent tvång. Trots hennes berättelse och trots att prästen erkänt att de haft en sexuell relation fick han arbeta kvar i kyrkan.
Vi vet också, från annan nyhetsrapportering, att det finns fler fall där präster, oftast manliga, utnyttjat sin ställning för att på olika sätt tvinga sig på församlingsmedlemmar.
Precis som i vården, skolan eller idrottsvärlden finns det inget sätt att fullt ut garantera att anställda i kyrkan inte missbrukar sin ställning. Därför gäller det att omgivningen är vaksam och aldrig ursäktar eller blundar för när präster eller andra vuxna utnyttjar unga och sårbara personer. Tyvärr måste det, i kyrkan precis som i resten av samhället, finnas en medvetenhet om risken för övergrepp och en vilja att se varningstecken för vad de är. Även en person som uppfattas som trevlig, charmig och karismatisk kan begå allvarliga brott. I det fallet är kyrkan inget undantag.
En ganska stor del av kyrkans arbete handlar om att möta ungdomar eller människor som befinner sig i kris eller är sårbara av olika anledningar. Nolltoleransen mot övergrepp måste vara total om kyrkan inte ska förlora resterande förtroendekapital.