Först skulle Salvägens förskola Eskilstuna läggas ned. Men nu vacklar kommunen.
Att lägga ned förskolor och skolor är det mest impopulära och smärtsamma beslut man kan fatta som kommunpolitiker. Ändå händer det nu – inte bara i Eskilstuna utan i hela landet. Resurserna till förskolan måste minska med 12 procent till 2027. Det innebär att över 1 000 förskolor – fler än var tionde – kan behöva läggas ned varnade kommunernas egen intresseorganisation Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i höstas (DN 2/9 2024).
Det viktigaste skälet till den här utvecklingen är att det föds för få barn. 2024 var barnafödandet i Sverige det lägsta på 22 år – i genomsnitt 1,43 barn per kvinna. Det är det lägsta snittet sedan SCB börjande mäta barnafödande 1751, konstaterade nyligen Statistiska centralbyrån (SCB).
Statistiken pekar dessutom på att nedgången kan bli särskilt stor i Sörmland. Mellan 2014 och 2023 minskade antalet nyfödda med nästan 20 procent i länet. Det är det näst största tappet i Sverige, bara i Blekinge var nedgången större.
I Eskilstuna kommer, enligt SCB:s prognos, invånarna mellan 0-19 år minska med 10,8 procent till 2033.
På ett teoretiskt plan kan alla naturligtvis ta in och förstå det här. Men när de egna barnens förskola hotas av nedläggning byts ofta förståelsen till ren vrede och förtvivlan. Man ser bara hur en fungerande verksamhet ska läggas ned. Hur barnens trygghet ska försvinna.
Och det är just detta som gör det svårt för kommunpolitikerna att fatta besluten. För det är inte svårt att sympatisera med föräldrarnas oro som bottnar i en önskan att världen ska vara så bra som möjligt för de egna barnen.
Därför är det viktigt att själva processen kring nedläggningarna blir så bra och transparent som möjligt.
Politiker och ansvariga tjänstemän behöver lyssna på föräldrarnas invändningar. Det kan finnas goda skäl till att just förskola X inte ska läggas ned som inte tagit med i beslutsunderlagen. Om så är fallet bör beslutsfattarna kunna ompröva sitt beslut. I dessa fåtal fall kan de på goda grunder också motivera det ändrade beslutet.
Men man bör inte göra som i Eskilstuna. Där har kommunen nyligen ändrat åsikt om förslaget att lägga ned Salvägens förskola i Skiftinge. Nu föreslår man att förskolan ska finnas kvar men dela lokaler med den anpassade skolan.
”Man måste lyssna på de synpunkter som kommer” säger ordföranden för förskolenämnden i Eskilstuna Nina Tuncer (S) till tidningen. Hon säger också att de ansvariga på kommunen ”vridit och vänt på frågan och samlat in synpunkter för att låta den demokratiska processen ha sin gång,”.
Utmärkt så. Det är precis så som det ska gå till i en demokratisk process.
Ordföranden för förskolenämnden i Eskilstuna Nina Tuncer (S) behöver bättre argument.
Men när det kommer till själva motiveringen till att kommunen ändrar sig blir det svårare att förstå hur de resonerar: ”Det är inte helt optimalt för kommunens ekonomi, men vi måste också lyssna på föräldrarna så att de känner sig delaktiga.”
Är skälet till att de ändrat åsikt enbart att de lyssnat på föräldrarna?
Om protester är det enda som krävs borde väl besluten ändras i samtliga fall där kommunen vill lägga ned en förskola eller en skola? Men föräldrarnas protester har inte räckt i de andra fallen. Så vad är det som gör just dessa föräldrars protester väger tyngre än andras?
Kan andra föräldrar i kommunen lära sig något så att de kan protestera på samma sätt? Kommer kommunen i så fall ändra sig även i dessa fall – även om det inte är optimalt för kommunens ekonomi?
Det kan finnas skäl att ändra beslut. Men då måste kommunpolitikerna och ansvariga tjänstemän kunna motivera det bättre än så här.
För vi vet att fler förskolor och skolor kommer att behöva läggas ned framöver. Då måste det finnas ett förtroende bland föräldrar och andra att besluten fattas på goda grunder. Inte bara att det är skillnad på föräldrars protester.