Vad har Cypern gjort för att förtjäna mångmiljardhjälp till banker som är väldigt stora för att vara på en så liten ö? Det senaste i finanskrisen är ännu ett varv om stödpaket till Cypern eller inte.
Det anses bli svårt att få ett sådant stödpaket godkänt i den tyska förbundsdagen, förståeligt nog.
Cypern är ju inte bara en förlängning av den grekiska oredan. Cypern är ett praktexempel på det gamla och dåliga systemet med skatteflyktsholmar, hälarholmar och fifflarholmar, där ljusskygga ägare registrerar ljusskygga bolag och gömmer pengar och döljer verkliga ägarförhållanden.
Inom EU och intill EU hade det uppstått ett kapitalskattesystem där en del länder som Tyskland hade högre kapitalskatter och möjligheter att göra avdrag för kostnadsräntor.
I sådana länder hamnade ränteavdragen, både privatpersoners och företags. Men ränteinkomsterna dirigerades inte bara till "skatteparadis" utanför EU utan dessutom till en rad EU-stater som satte i system att locka till sig tyska – och franska och italienska, och för den delen även svenska – skatteintäkter, genom att ha mycket låga skattesatser och ogenomtränglig sekretess.
Tysklands inte så särskilt goda grannar, Österrike, Luxemburg, Belgien och Schweiz tjänade grova pengar på detta, och så gjorde även Cypern.
Cypern uppträdde dock i en sunkigare nisch på denna rufflarmarknad. Landet blev en favorit bland ryska oligarker och andra ryssar med pengar som ville placera pengar på insidan av EU, och ha bolag i kedjor av svårgenomträngligt ägande som ska dölja inkomster och möjliggöra penningtvätt.
Cypern blev efter Anders Borgs första motaktion mot näringslivets räntesnurror dessutom populärt även bland svenska oligarker, eller i vart fall bland storbolags skattejurister och skatteflyktsspecialister. Med en skattesats på tio procent kunde Cypern bli mellanstation för en rad svenska bolag som kringgick Borgs uppstramning av reglerna och satte skatteflykt i system.
Det är mot detta som regeringens och riksdagens nya förändringar i företagsbeskattningen från och med 2013 riktas. För att göra förutsättningarna för inves- teringar bättre sänks skattesatsen i bolagsskatten och samtidigt inskränks avdragsrätten så att många miljarder av skatteflykt genom räntesnurror och hälarholmar hejdas.
Sverige är inte direkt inblandat i det olustiga ärendet om villkoren för att sanera Cyperns finanser. Men vi och andra har ett intresse av att villkoren inte blir för mesiga utan att de blir ännu ett steg i kampen för att städa upp i finansmarknadernas skumma vrår, där stater, banker, skatteflyktsstrateger och oligarker samsats.
Vägen ut ur finanskrisen behöver gå via en sanering av sådant som gav upphov till kombinationen av instabila banker och undergrävda skattesystem. En sida av detta är en liberal skattepolitik, lägre skattesatser på en bred bas med så få kryphål och undantag som möjligt och förbättrade villkor för arbete och för produktivt företagande – till skillnad från räntesnurror och annat sådant dribblande som Svenskt Näringsliv skämt ut sig med att försvara.
En annan sida av en väg bort från krisen är att få bort systemet där "skatteparadis" hade blivit en integrerad del av både EU:s och USA:s finansiella infrastruktur.
Å tskilligt har uträttats där, men mycket är kvar att göra. Cypern bör därför utsättas för stränga villkor.