Det var inte början på något nytt utan en stillsam avslutning när de rödgröna presenterade sin gemensamma budgetproposition i går. Där finns vårbudgetens och valrörelsens rödgröna överenskommelser uppställda samt en sammanfattning av kritiken mot regeringen – om än mer lågmält formulerad än under valrörelsen.
De närvarande journalisterna brydde sig heller inte om att fråga om det redan kända innehållet utan ansatte de tre ekonomisk-politiska talespersonerna med frågor om samarbetets framtid. Trots frånvaron av kategoriska uttalanden, var beskedet klart.
Thomas Östros (S) sa att budgeten markerade valrörelsens slut. Och lite senare påpekade han att Socialdemokraterna har ett stort behov av eget handlingsutrymme eftersom partiet har ett omfattande förnyelsearbete framför sig. Tydligare än så kan det inte sägas. Den gemensamma budgetmotionen är slutpunkten för det rödgröna samarbete som utvecklats under nästan två år. Om det blir mer samarbete senare under mandatperioden, kommer det att få ”lösligare” former, som Östros uttryckte det.
Också Mikaela Valtersson pratade om att Miljöpartiet gärna fokuserar sin egen politik framöver. Det var bara Vänsterpartiets Ulla Andersson som verkade brinna, både för innehållet i budgeten och för den rödgröna alliansen. Hon betonade att samarbetet bör fortsätta även om formerna ska diskuteras. Men vänsterpartistisk glöd kan inte ensam hålla liv i trepartsförhållandet.
Det så kallade förnyelsearbete som Socialdemokraterna inledde efter förra valförlusten strandade efter att några arbetsgrupper hade klippt och klistrat lite. När partiet 2008 gick in i det nära samarbetet med MP och V försvann samtliga möjligheter att staka ut en ny och egen riktning. Jämkningar och kompromisser med de två andra partierna hamnade i stället i fokus.
Men efter två valnederlag tycks krismedvetandet tränga in hos Socialdemokraterna. Partiets företrädare talar inte om att det är medierapporteringens fel att S gjorde ett så dåligt val. De letar inte förklaringar i misslyckade kommunikationssätt eller samarbetstekniska misstag. Mona Sahlin säger att den socialdemokratiska politiken måste bli relevant igen. En naturlig följd av den insikten är att Socialdemokraterna nu frigör sig från den dödvikt som framför allt Vänsterpartiet utgör.