I alla fall om det inte finns goda skäl, som hög måluppfyllelse eller att de utvalda har stått tillbaka vid tidigare löneförhandlingar.
Förutom att en ojämn fördelning kan kännas orättvis, infinner sig känslan av att vara oprioriterad och ouppskattad. Att ens arbetsinsats inte syns eller är lågt värderad, vilket i sin tur är en säker källa till vantrivsel och sjukskrivningar.
Därför är landstingets agerande mot länets sjuksköterskor både kortsiktig och förhastad. Trots att få missunnar sjuksköterskorna på akutmottagningarna och vårdplatsenheterna en genomsnittlig löneökning på 3 500 kronor i månaden, är det inte genom den sortens punktinsatser man lägger grunden för en hållbar lönepolitik. Att välviljan inte faller i god jord märks inte minst på protesterna från specialistsjuksköterskorna på infektions- och lungkliniken på Mälarsjukhuset, cheferna på intensivvårdsavdelningen på samma plats och flera sjuksköterskor på Kullbergska, som tidningen skrev om i går.
Här kan man kontra med att alla aldrig kommer att applådera den rådande lönebildningen, oavsett hur den är utformad, vilket är sant. Däremot är sannolikheten för nöjda medarbetare större om det råder transparens och någorlunda enighet kring vilka kriterier som ska ligga till grund för lönesättningen.
En annan viktig faktor för ökad trivsel är goda karriärmöjligheter, så att de anställda vet att de kan utvecklas och avancera på sin befintliga arbetsplats och därmed höja både sin lön och kompetens. Då infinner sig känslan av att man har möjlighet att påverka sin arbetssituation och framtid, vilket i sin tur gör att fler både söker sig till yrket och väljer att stanna kvar, varpå behovet av panikinsatser minskar.
Där är vi inte i dag, och det är ingenting som är unikt för vare sig Sörmland eller just yrkeskategorin sjuksköterskor. Hela Sverige är överlag usla på att hantera kvinnodominerade akademikergrupper i offentlig sektor, som lärare, förskollärare och bibliotekarier. Detta uppmärksammades så sent som i måndags av Skolkommissionen, som föreslog fler karriärsteg för lärarna, som ett led i arbetet för att öka yrkets attraktivitet och höja elevernas resultat.
Ett liknande lyft behövs även för sjuksköterskor. I dag lönar det sig i många fall knappt – eller inte alls – att satsa på en karriär som specialistsjuksköterska. Detta trots att det tar två till tre terminer att vidareutbilda sig till exempelvis barnmorska, narkossköterska eller ambulanssjuksköterska – personer som vi sätter oerhört stort värde på när vi är som mest utsatta.
Därför är dagens situation ohållbar för en kunskapsnation med mantrat att utbildning och ansträngning ska löna sig. Och den är rent ut sagt livsfarlig för ett land som vill ha en sjukvård i världsklass.