Läxan efter skogsbranden

Vi vet att en brand som den i Västmanland för ett år sedan och liknande katastrofer kan inträffa igen. Vår beredskap för det måste vara bättre.

Ledare2015-08-03 05:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

För precis ett år sedan hade den förödande skogsbranden i Västmanland rasat i några dagar. Det skulle ta ytterligare drygt en vecka innan den var under kontroll.

Det började med en gnista från en skogsmaskin som höll på med markberedning på ett kalhygge och det slutade två veckor senare med 13 800 hektar förstörd skogsmark, 25 nedbrunna fastigheter och en person som omkom i lågorna. Sveriges största skogsbrand i modern tid orsakade kostnader för över 500 miljoner kronor.

Den för svenska förhållanden katastrofala omfattning som skogsbranden fick har blivit – och är – föremål för utredningar och analyser. Regeringens särskilda utredare Aud Sjökvist lämnade sin rapport tidigare i år och fick därefter lämna sitt uppdrag. Granskningen gick vidare till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB.

Det som hittills framkommit av analyserna visar flera brister, som alla bidrog till att branden snabbt blev utom all kontroll. Dessa brister – dålig förmåga till strategiskt tänkande samt till ledning och samordning, begränsad kunskap om stora skogsbränder, icke uppdaterade kartor eller GPS-utrustning och så vidare – ger en sammanfattande bild av en krishantering vid katastrofer som måste förändras och förbättras.

Skogsbranden i Västmanland blev en sådan kris. Men det behöver inte vara en ny skogsbrand som än en gång frestar resurserna och testar vår förmåga att klara svåra, kanske extrema, prövningar. Ständigt ny och förfinad teknik har gjort samhällsbygget skörare. Det förändrade säkerhetspolitiska läget inger oro för att krissituationer kan inträffa, som kräver maximal mobilisering av samhällets resurser.

Mot den bakgrunden är det viktigt att noga lära av erfarenheterna som branden för ett år sedan gav. Frågan är om de lärdomarna verkligen konkretiseras i form av dels en förbättrad krisorganisation, dels utbildning av experter på olika former av katastrofer. När det exempelvis gäller skogsbränder finns det goda möjligheter att lära av experter i Frankrike, Italien, Grekland och USA som ofta drabbas av förödande bränder i naturen.

Det som framför allt krävs, enligt regeringens utredare av skogsbranden, är en organisation som ger en aktör rätt att snabbt ta befälet och därmed kontrollen över insatserna som krävs för att häva krissituationen. Lämpligaste aktören för det är förmodligen MSB.

Den myndigheten bör utbilda och samla expertis på en rad områden, där extrema situationer kan orsaka stora skador och ge stora konsekvenser på det civila samhället. Svåra olyckor och mindre störningar finns det en tämligen god beredskap för. Men när omständigheterna samverkar till att dessa situationer utvecklas till något ohanterligt för exempelvis räddningstjänsterna – ja, då krävs det att någon har kunskap och kapacitet för att lösa krisen.

Visst är Sverige ett tryggt land. Men vi är inte förskonade från kriser, katastrofer och ytterligt dramatiska händelser. Vi har upplevt statsministermord och terroristdåd, sjö- och brandkatastrofer. Vi vet att sådana eller liknande händelser kan inträffa igen. Det måste vi ha en bättre beredskap för än vad vi har i dag.