Gårdagens beslut i Konstitutionsutskottet (KU) kan i parlamentariskt knepiga lägen försvåra framtida sådana åtgärder mot överhettning och obalans. Tillfälliga majoriteter, som knappast skulle kunna enas som regeringsunderlag eller kring budgeten i stort, kan utan att hindras av de samlade budgetbesluten plocka ut olika inkomstposter och i separata beslut försvaga finanserna med mångmiljardbelopp.
Detta och annat borde ledningarna inom S och MP ha tänkt på i tid. De borde tänkt längre än de gjorde innan de gav sig i lag med Åkessons SD-parti och accepterade inviten från det hållet om att se till att den hårda statliga marginalskatten på arbete fortsätter att slå till långt under den nivå som var avsedd i den stora skattereformen för drygt 20 år sedan.
Skadan som nu är skedd är relativ. Riksdagens budgetordning är något bräcklig och kan inte vara annat. Den bygger även på vilja till gemensamt ansvar som kan överbrygga motsättningar i sak. Detta är nu till en del sönderbrutet, en av följderna av växeldragningen mellan SD och yttre vänstern i att piska upp missnöje och polarisera.
En regering som möter en direkt fientlig majoritet i riksdagen kommer förr eller senare att avgå. Även om oppositionspartier inte vill eller kan samlas i en formell misstroendeförklaring mot en minoritetsregering finns, även med budgetreglerna som de varit fram till KU-mötet i går, flera möjligheter att undergräva budgetbeslut. Bland annat finns de vid tilläggsbudgetar under vårriksdagarna. Men svårigheterna att hålla kursen i finanspolitiken i en del besvärliga lägen kommer att tillta. Det var onödigt, och det är beklagligt.
Spelets regler har dock följts. Talmannen gjorde rätt som inte på egen hand släppte förbi den kontroversiella, svagt underbyggda lagtolkning som KU:s majoritet i går ställde sig bakom. Reservanterna i KU (M, FP, C, KD) hade de starkare skälen. Även om riksdagen vid åtskilliga tillfällen under året kan ändra skatteregler var själva utskottsinitiativet i strid med ordalydelsen i den centrala paragrafen i budgetreglerna.
Däremot var frågan inte så självklart enkel att den röd-brun-gröna majoriteten kan sägas ha sopat Riksdagsordningen åt sidan i partipolitiskt nit. Denna viktiga lag, med en valör näst under grundlag, har en del oklarheter eller tvetydigheter.
Mot själva det materiella skattebeslutet som tas i morgon finns inget uttryckligt hinder, även om finansutskottets initiativ gick på tvärs mot en viktig paragraf om beslutsordningen. Så viktiga, och över partigränserna respekterade, personer i riksdagen som förre talmannen Björn von Sydow (S) och KU:s ordförande Peter Eriksson (MP) – och för den delen även Sörmlandsledamoten Hans Ekström (S) från Eskilstuna – har medverkat i beslutet.
Det kan kritiseras.
Men det var ändå ett beslut som KU, till skillnad från talmannen, hade möjlighet att ta.
Det är dock rätt bedrövligt att ostadigheten i deras partiledningar satt dem i den pinsamma situationen att göra en omstridd tolkning av Riksdagsordningen i förbund med vice partiledaren Jonas Åkerlund (SD), även känd som den anonyme närradiohetsaren "Viktor". I KU sitter en företrädare för den råa debattkultur inom extremhögern som i går fyllde åtskilliga spalter efter Expressens rapportering om olika SD-politikers beteende i SD:s partiorgan, som typiskt nog utges med hemlig utgivare.