Om pensionerna ändå anses för låga, på grund av den ökade medellivslängden, går det att låta en större andel av inkomsten gå till pensionen. Det skulle inte vara en skattehöjning. Pensionsavgiften är ju i stort sett en inbetalning till individens egen pension. De fem partierna som skapat pensionssystemet kan enas om detta utan att rubba de bärande principer som gör att systemet håller och uppmuntrar arbete.
Sedan 90-talets början finns en pensionsarbetsgrupp där allianspartierna och Socialdemokraterna gemensamt förvaltar reformen. De har lovat varandra att ändringar görs bara om man är ense.
Det medför att partierna tillsammans försöker lösa verkliga problem som uppstår. Ökande medellivslängd är ett sådant problem i pensionssystemet – men förstås glädjande på andra sätt. Att medellivslängd och antal arbetade år ökar olika mycket i olika samhällsklasser är också ett reellt problem, men kan knappast avhjälpas med att justera pensionssystemet.
Sociala skillnader i hälsa ökar trots att arbetslivet i stort blivit mindre slitsamt och fysiskt knäckande än förut. Att förebygga ohälsa och öppna vägar tillbaka från sjukskrivning till arbete är att krympa sociala klyftor, undvika onödig förtidspensionering och minska framtida skillnader i ålderspension. Det handlar inte bara om sjukvård och arbetsmarknad, men även om mat, motion, alkoholkonsumtion – och inte minst rökning, en mycket stark faktor bakom klasskillnader i hälsa och livslängd.
Den som ändå pensioneras i förtid efter sjukdom kan inte öka ålderspensionen med att arbeta fler år. En LO-skrift i den frågan är bakgrunden till Håkan Juholts dunkla, slängiga ordval om pensionerna i hans första tal som Socialdemokraternas ledare.
Vilken inkomst ska vara pensionsgrundande för sjuka eller arbetslösa – lönen då de jobbade eller, som nu, kassaersättningarna? Den ursprungliga pensionsuppgörelsen innebar premier efter lön före sjukfall eller arbetslöshet. Så borde det vara även nu anser LO, men förtiger att det var Socialdemokraterna som efter regeringsskiftet 1994 tog initiativ till de nuvarande reglerna som är sämre för sjuka och arbetslösa.
En återgång till den ursprungliga uppgörelsen borde dock vara möjlig, eftersom de borgerliga faktiskt stödde den 1994. Det förutsätter dock att alla partier känner ansvar för att inte låta pensionsfrågorna infekteras av låsningar över andra försäkringar.
Å andra sidan borde det gå att komma överens även om socialförsäkringarna. Sven-Erik Österberg och Metalls ordförande Stefan Löfvén har varit inne på en smart lösning för a-kassan. Den innebär att taket höjs men ersättningen trappas ned snabbare än i dag. Regeringen bör gå dem till mötes – och se till att fixa pensionerna samtidigt.