Liberal familjepolitik är mer familjevänlig

Att det ska löna sig att arbeta gäller kvinnor – lika mycket som män.

Ledare2014-01-24 04:00
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

I att skatterna inte ska vara ett redskap för att hålla kvinnor undan från arbetsmarknaden hör Sverige till föregångarna.

Det finns mer att göra med att få skattesystemet mer arbetsvänligt på andra sätt. Men för kvinnors likabehandling togs det viktiga steget redan 1970, alltså inte under den reformperiod som började för ungefär 25 år sedan med en annan stor skattereform och ett antal avregleringar.

Att skattesystemet gjordes i stort sett könsneutralt blev dessbättre uträttat i tid, några år innan den inflationsepok som var en plåga och förlamade så mycket politik från mitten av 70-talet till början av 90-talet, med återverkningar som vi fortfarande känner av.

Hur en individuell beskattning skulle vara en viktig del av en jämställdhetspolitik visades på allvar i en liten bok som utarbetades inom Folkpartiets Ungdomsförbund för i år jämnt 50 år sedan. Den följdes av en mycket stor skattediskussion, där motsättningarna skar rakt igenom Socialdemokraterna, och även skilde folkpartister från många inom Centerpartiet och Högerpartiet, som moderaterna då fortfarande hette. Av stor betydelse var att många i näringslivet och en del fackliga organisationer också insåg att villkor som öppnade för kvinnors yrkesarbete, och att skattesystemet inte motverkade detta, var bra både för samhällsekonomin och jämställdheten mellan könen.

Det är den diskussionen som aldrig riktigt har kommit igång, eller som har kommit av sig, i en ganska lång rad EU-länder – något som statsrådet Birgitta Ohlsson (FP) påpekade i en syrlig debattartikel i går – publicerad i DN, men säkerligen tänkt att i översättning spridas på sydligare missionsfält, från Tyskland och Polen till Frankrike och Spanien. Till de stora hindren för en bättre ekonomisk utveckling i en rad länder hör att kvinnor i relativt hög grad står utanför yrkeslivet eller är yrkesverksamma så få år.

Hon räknade i DN upp tolv länder som har kvar mer eller mindre av inslag av sambeskattning, något som vanligen leder till att den andra inkomsten i familjen redan från början drabbas av de marginalskatter som är de allmänna i respektive land. Grundavdragen är ju redan förbrukade, för den första inkomsten – oftast mannens.

Sådana skatteregler kan vara mer eller mindre modifierade, och ha olika skärpa. Det kan även finnas andra inslag i skatte-, pensions- och andra statliga eller avtalsbundna system som bidrar till att många kvinnor först är hemma med barn och sedan går tidigt i pension. Österrike, på S-håll grovt missuppfattat som ett idealland, är ett av de mer påfallande exemplen, och där beror åtskilligt på pensionssystemet.

Den konservativa, kontinentala skatte- och familjepolitik som utformats för att understödja ojämlikhet i arbetslivet har för det mesta påståtts vara "familjevänlig". I verkligheten har den av liberalism präglade nordiska politik, som innebär individuell beskattning, god barnomsorg och skattebefriade barnbidrag, visat sig överlägsen. Den har möjliggjort att familjeliv och ett modernt yrkesliv kan förenas och att födelsetalen inte sjunker till mycket låg nivå. Det har de gjort i många länder med skatte- och familjepolitik av motsatt slag

Det finns mer än Tryckfrihetsförordningen, offentlighetsprincipen, vår brytning med det mesta av oljeberoendet samt det nya pensionssystemet som Sverige kan hålla upp som förebilder för andra. Birgitta Ohlsson kommer med en nyttig påminnelse om att det även gäller familjepolitiken, med en inkomstbeskattning som är individuell.