Republikanerna i USA får nu flertal i kongressens båda kamrar. De får lättare att driva igenom beslut, även om de måste räkna med presidentens vetomakt.
Republikanerna går därmed till president- och kongressval 2016 som mycket mer av makthavare. De får tydligare ansvar inför väljarna för hur de förvaltat sin ställning i kongressen.
Inte mycket i deras politik på senare år tyder nu på att de kommer att klara den uppgiften särskilt bra.
Det de gått till val på har varit sammanhängande endast i ensidighet och negativism. De har utnyttjat lågt valdeltagande och mobiliserat egna kärntrupper med att utmåla presidenten som svag och misslyckad.
Riva upp-budskap har de också haft, även vad gäller presidentens miljöregleringar, som skärpt kraven att minska koldioxidutsläpp från kolkraftverk.
Den miljöpolitiska korttänktheten i amerikansk höger är stor, och har många motsvarigheter i andra politiska riktningar i andra länder.
Men den kan göra särskild skada. USA:s medverkan och ledarskap behövs för att handling ska följa på ord, i en rad viktiga frågor.
Som betyg åt president Obama är valresultatet orättvist. Han har haft mycket svåra lägen att hantera, inrikes och utrikes.
Den ekonomiska politiken i USA har, trots svårigheterna att komma till beslut i kongressen, på det hela lyckats bättre än i flera europeiska länder. Att Obamas parti då skulle mötas av en högerinriktad missnöjesvåg var minst lika oförtjänt som att alliansregeringen fick otack och valförlust, när den faktiskt klarat ekonomi och jobb långt bättre än rader av jämförbara länder.
Skiftet av majoritet i senaten har dock framför allt en annan förklaring.
Demokraterna skulle i år försvara hela sex platser som de 2008 vann i delstater där repub-likanerna vanligen har stort övertag.
2008 var många väljare trötta på George W Bush, och reagerade mot den finanskris som grundlagts genom vårdlösheten under Bush-åren. Att demokraterna skulle förlora dessa mandat var nu sannolikt, men de tappade ett par platser till.
Det är därmed ett nytt läge inför 2016. Båda partierna har inre falangmotsättningar. I båda är val av presidentkandidater och linjeval i sakfrågor vidöppna frågor.
Detta är nu inte det enda viktiga. Två år är en lång tid i politiken, inte minst i världspolitiken. Där är det säkerhetspolitiska läget försämrat. Miljöhot, krigshot och ekonomiska hot kräver konstruktiv samverkan.
Kanske kan president och kongress dra åt samma håll åtminstone i de viktiga frihandelsförhandlingarna med EU och med Stilla Havsländer. Men det räcker inte.
Även i andra frågor är det viktigt att inte minst de europeiska länderna går in för att underlätta samarbetet och för att dra lass tillsammans med USA.
Såväl andra regeringar som USA:s president och kongress måste nu försöka undvika att närsynt inrikespolitik undergräver samarbetet mellan demokratierna.
Lika väntat som orättvist
Man kan vinna ibland på att kampanja negativt. Men det blir inte lättare utan svårare, när man sedan sitter där med makt och ansvar. Det gäller inte bara regeringen Löfven.
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.