Ledare: Lite pengar över till Eskilstunas skolor

 Dyrt behöver inte vara liktydigt med hög kvalitet, varken här eller i någon annan verksamhet.

Att debatten förs på detta sätt är ändå begripligt. Storleken på anslag till det ena eller andra ändamålet är det sätt på vilket politiker anger prioriteringar. Budgeten är kommunledningens främsta styrmedel. När så politiker mäter löften och ambitioner i form av pengar är det naturligt att granska just detta.

Eskilstunas politiska majoritet har i alla år sagt att man strävar efter att öka anslagen till skolan. Det har gått sådär, som tidningen har berättat i veckan. Under förra året lade Eskilstuna minst pengar i länet på utbildning, räknat per kommuninvånare.
Det går att förklara en sådan placering med att Eskilstuna är länets största stad, har större möjligheter till samordning av kostnader och har en mer slimmad organisation. Men den förklaringen räcker bara en bit.

– Vi är väldigt slimmade och kan inte jämföra oss med andra kommuner i länet, utan kommuner som är i jämförbar storlek, säger barn- och utbildningsnämndens ordförande Johan Nilsson (S) i tisdagens tidning.

Det är helt riktigt. Problemet är bara att Eskilstuna inte bara lägger minst pengar i länet utan placerar sig elva från botten bland landets samtliga kommuner och ligger en bit under snittet i kommungruppen större städer. Om man jämför med kommuner som ligger på den skattenivå som Eskilstuna tar ut från sina invånare blir avståndet ännu större.

Men ger då totalsummorna en missvisande bild? Har Eskilstuna en exceptionellt slimmad organisation, där man enkelt uttryckt lägger pengarna på undervisningen i stället för på lokalerna? Nja. Här kan man titta på Skolverkets sammanställning över kostnader per elev. Eskilstuna avsätter visserligen mer pengar till undervisning i gymnasiet jämfört med kommuner av ungefär samma storlek – 41 600 kronor mot 40 600 kronor i kommungruppen. I grundskolan ligger dock Eskilstuna en bit under – 39 100 kronor per elev jämfört med 41 500 kronor i gruppen större städer.

Så visst har Eskilstuna lägre kostnader för kringverksamheter, men eftersom det totala anslaget är så lågt blir det ändå inte så mycket mer pengar över till undervisningen. Så ser det ut, hur mycket den politiska ledningen än vrider och vänder på siffrorna.

Eskilstunas politiska ledning försöker alltså ständigt höja anslaget till skolan men det vill sig inte riktigt. Förklaringen är enkel: Kostnaderna för det stora utanförskapet, försörjningsstöd och annat sådant, slukar stora belopp – något som till stor del förklaras av bristerna i skolan. En ond cirkel om man så vill.

Fler människor med egen försörjning betyder mer pengar till skolan, om man nu tycker att det har ett värde. Så enkelt och så svårt är det.