För dem som har lyckats skrapa ihop hyggliga betyg stundar en ljusnande framtid. Arbetsmarknaden är stark, vi befinner oss i en högkonjunktur och stora pensionsavgångar är att vänta.
Chanserna att få ett jobb har sällan varit bättre – förutsatt att man har ett någorlunda komplett slutbetyg. Något som runt var tredje av Sveriges 90 000 avgångselever saknar, vilket inte bara är ett problem för de enskilda tonåringarna, utan även för samhället i stort.
Enligt Arbetsförmedlingens vårprognos, som presenterades i veckan, skriker både näringslivet och offentlig sektor efter arbetskraft med rätt kompetens. När utbudet inte motsvarar efterfrågan – vilket 28 procent av de privata arbetsgivarna och 68 procent av de offentliga har upplevt under det senaste halvåret – bromsas tillväxten.
Illavarslande? Ja.
Som Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsförmedlingen, säger kommer vi inte att kunna växa till vår fulla potential (Dagens Nyheter, 8/6). Och det råder ingen tvekan om vilka det är som inte får plats när sysselsättningståget accelererar.
Arbetslösheten för personer utan gymnasieutbildning är 20 procent, medan den för dem med studentexamen ligger på 6,9 och för akademiker är under 5. Även om den första siffran delvis är uppblåst av att gymnasister som söker extrajobb räknas in, ska man inte sticka under stol med att de flesta arbetsgivare kräver minst gymnasiebetyg för att ett anställningskontrakt ska vara aktuellt. Ibland för att arbetsuppgifterna som ska utföras kräver vissa praktiska och teoretiska färdigheter. Ibland för att betygsdokumentet anses vara ett tecken på seriositet och arbetsvilja. Oavsett vilket sitter nyckeln till arbetsmarknaden i pappret, inte i studentmössan.
Därför måste det finnas goda möjligheter för dem som av en eller annan anledning har luckor i betyget att snarast fylla igen dem på Komvux, vilket en hel del brukar göra inom ett eller ett par år. Inte bara för att alla förtjänar en andra chans, utan för att Sverige som nation inte har råd att stanna innan vi har nått vår fulla potential.