Sedan 2006 har personer över 75 år åkt gratis på bussarna i Eskilstuna, dagtid på vardagar och dygnet runt under sommaren och på helger. Detsamma gäller för personer som har rätt till färdtjänst. Men från och med nästa år är det plötsligt slut med de fria bussresorna, det politikerna i fem år har kallat ett ”försök”. Hanteringen av frågan lämnar mycket att önska.
Gratis bussresor för utvalda grupper hör visserligen inte till kommunens nödvändiga utgifter. Och visst kan man ifrågasätta den riktade subventionen. Till exempel är det inte solklart varför gränsen dras vid 75 år. Om gratisresorna ska fungera som ekonomisk hjälp för äldre med knappa resurser, borde gränsen förstås ha gått vid 65 år. Det är också ett trubbigt omfördelningspolitiskt instrument att införa fria resor för alla personer i en åldersgrupp oavsett inkomstläge. Men det betyder inte att det är rätt att ta bort gratisresorna hursomhelst.
Frågan är laddad, vilket bland annat tidningens insändarsidor vittnar om varje gång saken förs upp till debatt. Borttagna fria resor leder ofrånkomligen till att människor känner sig illa behandlade. Därför måste sådana frågor skötas snyggt. Politikerna måste vara tydliga och förklara skälet till indragningarna. De bör även förklara vad som prioriteras i stället.
Problemet är att alldeles för få kommuninvånare åker buss. Det sa Magnus Johansson till tidningen i slutet på maj. Men att dra in de äldres och de rörelsehindrades gratisresor gör knappast att fler Eskilstunabor väljer bussen framför bilen. Åtgärden svarar helt enkelt inte mot problembilden – och kommer inte att frigöra några större summor till andra satsningar.
Sammantaget betalar kommunen 70 miljoner kronor till Länstrafiken som ansvarar för bussarna i Eskilstuna. Notan för de fria bussresorna för pensionärer och rörelsehindrade landar på tre miljoner. Det är en struntsumma i sammanhanget.
Någon annan prioritering anges heller inte av den politiska majoriteten. Det stannar vid påståendet att fler måste vara med och betala för en bättre kollektivtrafik.
Så har vi detta med vad partierna sa före valet och vad de gjorde efter. Vänsterpartiet ville som bekant behålla de fria bussresorna och sänka åldersgränsen till 70 år. Men även Socialdemokraterna gick i valet ut hårt i försvaret av frikorten. I sitt valprogram, under avsnittet ”En trygg och aktiv ålderdom” lovade Socialdemokraterna att de skulle ”behålla de fria bussresorna för äldre med ambitionen att de ska omfatta fler”. Kan knaket från ett brutet vallöfte bli mer ljudligt än så här?