Engagerade medborgare i flera europeiska länder har under de senaste veckorna skickat ett tydligt budskap till sina politiker: Människor på flykt ska inte dö på vägen till sin fristad. Fler flyktingar bör tas emot i EU.
Här och där i unionen sker nu ett skifte mot en mer liberal flyktingpolitik. Frågan är nu hur långt det räcker till att förändra hela EU:s förhållningssätt.
Det är bakgrunden till Stefan Löfvens möten i dag med Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Österrikes förbundskansler Werner Faymann.
Inför dessa möten har Sveriges regering tagit fram en tiopunktslista för att förändra EU:s flyktingpolitik. Statsministern presenterade listan i går. Av allt att döma är regeringens tanke att Sverige och Tyskland ska driva detta tillsammans.
Om hela EU skulle ställa sig bakom de svenska förslagen skulle det innebära ett stort steg framåt. Men det beror mer på att unionens bristande vilja hittills än på att Stefan Löfvens regering har höga ambitioner.
Det konkreta förslag som förtjänar bifall är att EU utökar antalet kvotflyktingar från dagens 20 000 till 100 000. En så kraftig utökning skulle betyda mycket. Men om detta blir utgångsbudet från EU:s största mottagarländer, Sverige och Tyskland, kommer det antal kvotflyktingar som EU faktiskt kommer att enas om sannolikt lägre.
För att på allvar minska de farliga resorna över Medelhavet krävs mer. Det främsta hindret för en säker väg till friheten i Europa är EU:s transportöransvar. Enligt det måste reseföretag betala för hemresan och för andra omkostnader om personen inte får stanna i EU-landet. Det gör att folk på flykt som saknar resehandlingar inte kan köpa vanlig biljett utan tvingas göra en dyrare och ojämförligt farligare resa med hjälp av flyktingsmugglare.
Men när Stefan Löfven i går på pressträffen fick en direkt fråga om transportöransvaret svarade han: "Vi ser inte förändring av det som den lösning som kommer att förändra situationen". Mer nonsens än så blir det inte.
Löfven ville heller inte att flyktingar skulle kunna få visum för att resa till Sverige och söka asyl. Underförstått är han även motståndare till möjligheten att söka asyl direkt på ambassaderna.
I punkt nio i sitt program vill regeringen ändå att "EU-kommissionen föreslår fler lagliga vägar till EU". Vilka dessa "fler" vägar skulle kunna vara är inte lätt att förstå, när statsministern säger nej till de konkreta förslag som finns i diskussionen.
"Mitt Europa bygger inte murar" sa Stefan Löfven på demonstrationen i Stockholm i söndags som hölls till stöd för flyktingarna.
Det är starka ord men de är som synes inte sanna. Det Europa som Löfven vill se bygger visst murar. Han och hans parti står i allt väsentligt bakom den EU-politik som hindrar människor att använda sig av sin lagliga rätt att söka asyl. Löfvens murar är bara något lägre än de nuvarande.
Denna diskussion visar samtidigt hur viktigt det är att regeringen inte ger efter för de spridda kraven att strama åt den svenska invandringspolitiken. Dit hör att ge tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd till krigsflyktingar som de från Syrien. Dit hör skärpningar av regler för anhöriginvandringen.
Med sådana lagändringar i ryggen skulle det vara betydligt svårare för Stefan Löfven att övertyga sina europeiska kollegor att vara mer välkomnande gentemot flyktingar. De motsträviga EU-länderna hade inte tagit Sverige på samma allvar.