Gårdagens travar med motioner gav inte heller något svar på just den frågan. Det var inte att vänta heller, eller ens möjligt. Utskottsbehandlingen kommer att bli betydelsefull. Först i finansutskottet inför beslutet om budgetramar och skatteintäkter. Sedan i alla fackutskotten, där det också finns utrymme för både sammanjämkningar och andra ändringar, så länge utgiftsramarna inte rubbas.
Hur har egentligen nuvarande och tidigare regeringspartier tänkt sig att utskottsarbetet ska gå till? Det sägs väldigt lite om det. Förhoppningsvis tänks det mer – och mer konstruktivt – än det just nu låter.
De fyra borgerliga riksdagsgrupperna tänker i vart fall inte upprepa det som SD bjöd in S och MP till förra hösten, och som de båda senare accepterade – med stora negativa följder för samtals- och samarbetsklimatet i svensk politik.Det ska alltså inte förekomma att man med utskottsinitiativ ihop med ytterhögern i SD river upp delar av de beslut som riksdagen fattat i den första budgetomgången, så att budgetprocessen faller sönder. Det beskedet gavs i går både i en DN-artikel och på presskonferenser med gruppledarna i finansutskottet,
Det var bra att det beskedet gavs, men trots att det rensade luften en del, gav det inte alls svar på alla frågor som kan väntas i en budgetmangling. Det har varit en diskussion både i och utanför politiken om att det som hände förra hösten borde anses ha ändrat spelreglerna och ha gjort det fritt fram att upprepa det gjorda på det ena området efter det andra. Det är klokt att inte ge efter för den primitiva lusten att ge igen, utan att i stället tänka på att vårda både budgetansvaret och riksdagens arbetsformer. Minoritetsregeringar kommer att förbli vanliga, det är oklokt att göra det ännu svårare att regera och att nå överenskommelser över blockgränsen.
Man måste samtidigt vara klar över att Riksdagsordningens budgetregler inte alls desarmerar den situation som uppstår om två större minoritetskonstellationer står mot varandra, medan ett eller flera andra partier är ekonomiskt oseriösa, extremistiska – eller hållningslösa och hämningslösa nog för att växelvis sänka först den ena och sedan den andra regeringens förslag i viktiga frågor. Vill man inte spela bollen till sådana partier och ge dem upprepade tillfällen att sabotera eller utlösa regeringskriser måste man hitta vägar att lösa även en del stora frågor i utskottens budgetbehandling.
Det politiska tonläget under några år har vant många av med den parlamentariska färdigheten. Att S och MP accepterade SD:s invit förra hösten gjorde saken värre. Såväl budget som oppositionsmotioner präglas nu onödigt mycket av valrörelsens stridsfrågor och styvsinta brist på jämkningsmöjligheter. Den nye statsministern har ännu inte visat hur – eller ens om – han vill öppna upp för att hantera detta. Finansutskottets prövning börjar inte förrän nu.
För kompromisser, och för att ta ut ny kurs i frågor som växer i betydelse utan att ha varit stora stridsfrågor, behövs det flexibilitet från minst två håll. Attityden att det andra blocket men inte det egna ska vika sig leder lätt till precis det slags situationer som så många sagt att de inte vill vara med om.