Det ska bli intressant att se vilka av kraven i allianspartiledarnas sommartal som är förhandsbesked om höstens budgetförslag. Annat kan ju vara markeringar av frågor där man ännu inte fått de andra med sig, eller aldrig kan få det.
Det var Annie Lööfs tur i går, och en del av det hon sade var välkända och gemensamma alliansprioriteringar, såsom mycket mer av lärlingsutbildning på gymnasieskolans nivå. Men hur är det med att flytta tillbaka kostnaden för den andra veckan av en sjukskrivning från arbetsgivarna till sjukförsäkringen? Det tog Annie Lööf upp som en av sina högst prioriterade frågor inför budgeten.
Det finns goda argument för detta. Sjuklöneansvaret är en dold löneskatt, och förstärker dessutom den skepsis som finns i både företag och förvaltningar mot att anställa personer med bräcklig hälsa eller något funktionshinder. Att ändra på detta höjer kostnaden en del hos Försäkringskassan, och den öppet redovisade arbetsgivaravgiften blir något högre när den dolda försvinner,
Det är inga dramatiska förändringar, men som ett steg för att göra arbetsmarknaden mindre avvisande mot dem som har svårt att få jobb är det ett seriöst förslag. Återstår alltså att se om det finns med i budgetpropositionen.
Det var en häftig kontrast mellan den plats Annie Lööf hade valt för sitt sommartal och det hon faktiskt sade. Rosendals trädgård i Stockholm låter som Stureplanscentern på picknck, inte längre än till Kungliga Djurgården, utan risk att behöva träffa på ett riktigt lantbruk, och på kort och bekvämt avstånd från TV-huset. Att tala där var dessutom att ställa sig mitt på en av miljöpartisternas tempelgårdar, i ett av antroposofernas och biodynamikernas skyltfönster.
Centerledaren svor riktigt ordentligt i det templet. Hon försvarade det riktiga jordbrukets önskemål om att ha villkor som gör det möjligt att konkurrera med länder där kraven på djurskydd och miljö är lägre. Det är där en av svensk politiks mer aggressionsladdade konfliktlinjer går, mellan Miljöpartiets och Centerns motsatta syn på lantbrukets plats i en grön politik.
Annie Lööfs hårdaste ord var, förutom mot diktaturen i Syrien, riktade mot "tomma ord, taktik och plakatpolitik" hos partier som lagom till semestertiden "sjungit landsbygdens lovsång". Moderaternas tilltag att ytterligare försämra humöret inom alliansen med ett utspel som såg ut att syfta till att undergräva Centern i jordbrukskretsar var inte det enda hon syftade på. Miljöpartiets försök att framstå som glesbygds- och inte som storstadsparti var en annan uppenbar måltavla.
Huvudintrycket är att centerledningen, efter det haveri Annie Lööf och hennes omgivning ställde till med i partiprogramstriden i vintras, klokt nog går in för att återvända till att betona rollen som kunniga företrädare för landsbygden och de mindre företagen. Det var dessutom välgörande tyst om två av Centerns kvarvarande högervridningssymptom, som väl dessvärre inte är avskrivna än.
Att Centern genom riksdagsman Per Åsling uppträder som en förlängning av den kommersiella alkohollobbyn, till höger om Moderaterna, undvek partiledaren att nämna i talet. Detsamma gällde hugskottet att ytterligare snedvrida kapitalbeskattningen genom ett avdrag för inkomsträntor som skulle vara en present till dem som exempelvis sålt en skogsgård och har stora belopp i värdepapper.
Centerledningen har en del kvar att göra, men har i alla fall insett att det är oklokt att stöta bort sina egna kärnväljare.