Vetgiriga femåringar som inte får den pedagogiska stimulans som de behöver och skröpliga 90-åringar som får hålla till godo med hundra olika ansikten från hemtjänsten, eftersom de nekas plats på äldreboende.
Men även Sveriges kvinnor. Mödrar, döttrar och svärdöttrar som täcker upp när den kommunala servicen sviker. Som skyndar från jobbet för att hinna till förskolan eller för att se till så att mamma eller svärmor inte har glömts bort.
"Mycket riktigt kan vi anhöriga (läs kvinnor) inte stå och blunda, utan vi rycker in", skriver journalisten Amelia Adamo, vars mamma inte ansågs tillräckligt vårdkrävande för att få plats på ett särskilt boende (Expressen, 7/6). Detta trots att hon varken kunde komma ur sängen eller gå på toaletten på egen hand, samt föll i golvet vid flera tillfällen.
Amelia Adamo är långt ifrån ensam. Enligt en rapport från Kommunal arbetar allt fler – upp emot 100 000 personer – deltid eller inte alls för att ta hand om en förälder eller svärförälder. Och precis som när det gäller mindre barn är det kvinnorna – döttrarna och svärdöttrarna – som tar det största ansvaret, med sämre löneutveckling och lägre pension som följd.
Trots att dubbelarbetandet har pågått länge och siffrorna talar sitt tydliga språk, går utvecklingen segt och ibland till och med åt fel håll. Antalet platser på äldreboenden har inte byggts ut i samma takt som befolkningen har åldrats och behovet har ökat.
Samma sak gäller i förskolan. I en LO-undersökning från 2012 uppgav så många som var fjärde förälder att de inte kunde arbeta heltid på grund av förskolans öppettider. Lika många ansåg att barngruppen var för stor eller de vuxna för få, vilket inte är särskilt konstigt. Sedan 2003 har den genomsnittliga gruppstorleken legat på mellan 16,7 och 17,2 barn, vilket fick Skolverket att i början av året gå ut med riktlinjer om att det som mest bör vara 15 barn i storbarnsgrupperna och något färre på småbarnsavdelningarna.
I Sörmland är det bara Trosa som håller sig inom ramen, enligt Skolverkets statistik från förra hösten. Gnesta snittar på 15,6 och övriga på mellan 17,3 och 18,9.
Därför är det glädjande att samtliga kommuner i länet, utom Flen, har ansökt om och beviljats statsbidrag för att minska barngrupperna i förskolan, och att Flen håller på med ombyggnationer för att kunna öppna fler avdelningar nästa vår. Inte för att personaltäthet och kvalitet är synonymer, men om grupperna blir allt för stora blir det svårt för pedagogerna att se varje barn.
Och vad händer då? Förutom att den vetgiriga femåringen inte får svar på sina frågor, medan den skröpliga 90-åringen riskerar att bli liggande i flera timmar efter ett fall.
Precis som Amelia Adamo skriver kommer mamman, dottern eller svärdottern inte att stå och blunda, utan ägna en stor del av sin vardag åt att rycka in. Det håller inte för politiker som säger sig föra en feministisk politik.