Magdalena Andersson, denna nu mycket centrala person i S-ledningen, tog I tv för några dagar sedan upp Danmarks systematiska besparingsgenomgångar som ett föredöme. Det hade ju inte behövt vara så märkligt, om hon inte sagt mer än så. Det finns alltid behov av att rationalisera, fast i svensk statsförvaltning har det ju gjorts i årtionden.
SVT frågade: "Hur stora besparingar pratar vi om?" Hon svarade: "Det vi har sett i Danmark när man har jobbat väldigt aktivt med effektiviseringar, ja då har det handlat om besparingar i tiomiljardersklassen".
Danmark är ju mindre än Sverige. Deras mål att ta bort 12 miljarder danska kronor motsvarar hos oss inte tio, utan bortåt tjugo miljarder. Men mer intressant är att det är närmast omöjligt att göra så stora besparingar bara med personalminskningar och effektiviseringar som inte påverkar tjänster och service.
Hos S har de svårt att få ihop det de förespeglar i mer utgifter med att de före valdagen inte vill visa upp annat än helt små skattehöjningar. Att då ge bilden att åtskilliga miljarder kan tas från byråkratin var säkert ingen plötslig nyck av Magdalena Andersson.
Skulle tio miljarder eller mer tas från dessa verksamheter bara genom ingrepp i personal och administration skulle det bli rena motorsågsmassakern och skada tjänsterna till allmänheten. Men att Magdalena Andersson i en S-regering skulle kunna fara fram med motorsågen på det sättet är osannolikt. Konsekvenserna i verkligheten skulle hindra det.
Det hon sade i SVT vållade en ordentlig sammanstötning i partiledardebatten i onsdags. Gruppledaren Mikael Damberg (S) tvärnekade till att Magdalena Andersson sagt detta om en storleksordning på tio miljarder. Men SVT:s bandinspelning på hemsidan visar att hon verkligen sade det. Utbildningsminister Jan Björklund pekade på att det som skulle betyda besparingar med miljardbelopp på högskolorna är något helt annat än det S-politiker annars säger just om den högre utbildningen.
Där sker nu en del inte så stora omflyttningar av anslag, så att mer går till forskning, kvalitet och vissa prioriterade ingenjörs- och vårdutbildningar, medan antalet högskoleplatser kommer att minska något när även årskullarna minskar. Detta brukar angripas mycket hårt från S, som påstådd nedskärningspolitik.
Från S är det knäpptyst när kvalitetsarbetet i högskoleverksamheten leder till att Mälardalens högskola (MDH) får en rad kurser inom sitt kärnområde underkända och ställs inför välhrundade krav på bättring. Däremot talas det med stora bokstäver från S om den långt mindre betydelsefulla minskning med en del utbildningsplatser som sker. Och inte sägs det något om hur en miljardbesparing på högskolor skulle kunna beröra MDH.
Lärdomen av detta handlar inte om vad som bör eller inte bör göras med högskoleanslagen. Däremot påminner det om att påståenden från S-ledningen om vad den har att bjuda på kan vara slarviga, substanslösa och vilseledande:
Gång på gång lovas det att S minsann ska anställa 1000 nya speciallärare och specialpedagoger i grundskolan. Var finns de?
Hela yrkesgruppen är enligt SCB:s lönestatistik ungefär 5000 personer. Medelålder var 2011 på den kvinnliga sidan 52 år. Pensionsavgången kommer att gå snabbt.
Speciallärarutbildningen lades ner på 80-talet och har satts igång igen först genom en av de senaste årens reformer. Var finns1 000 personer som är kompetenta i detta kvalificerade yrke – och som nu är arbetslösa eller går att locka över från andra jobb?