Det är det senare saken handlar om, i det omtvistade ärendet om Nöjespalatset och Le Grand i Eskils- tuna. Den ansvariga kommunala nämnden sade nej, efter att nämndens majoritet formulerat yttrandet, och inte godkänt tjänstemannaförslaget.
Detta beslut underkändes i förvaltningsdomstol i Linköping, som skickade tillbaka ärendet till kommunen, där nästa fråga är att vika ner sig eller att överklaga till högre instans.
Det är ofta här det slutar, om kommunen försöker. Det är domstolsmakten som har lagt ribban när det gäller lagens innebörd, och det har blivit ganska lätt att få alkoholtillstånd, även när det finns stora frågetecken om ekonomi och skötsamhet.
Men innebär detta att den kommunala nämnden i Eskilstuna gjorde fel som sade nej och därmed överlämnade ärendet till de verkliga makthavarna, som sitter i förvaltningsdomstol? Det beror lite på om det ses som en sannolikhetsfråga eller en sakfråga.
Utgången i förvaltningsdomstol, så som den nu blev, var inte osannolik. Tvärtom. Men det säger inte att det från kommunalt håll, av nämndmajoriteten, framfördes argument som saknade relevans och som inte var värda en prövning i sak. Det handlar om en bedömningsfråga av allt annat än självklart slag, som varit värd en ingående domstolsprövning som kunnat klargöra läget.
Sådan prövning har det inte blivit. Den kommunala nämndens argument har avfärdats på summariskt och lättvindigt sätt. Det handlar bland annat om en tidigare konkurs där visserligen bokföringen skötts prydligt av en högst etablerad revisionsfirma, men där antalet miljoner som kunde byggas upp i skulder på ett par år, med nästan inga motsvarande tillgångar, var minst sagt anmärkningsvärt.
Några som helst tecken på att domstolen funderat närmare över det argumentet går inte att finna i domen. Det som däremot är en huvudpoäng där är att kommunens tjänstemän inte föreslagit ett nej till ansökan. Det blir rundgång, tjänstemännen sneglar rimligen på domstolspraxis och domstolen sneglar sedan på tjänstemännen, och förtroendevalda som försöker få igenom en stramare linje kan stånga sig blodiga.
Bör nämnden, och närmast dess majoritet, ångra det beslut som fattades. Nej, det var ingen klåfingrighet, de skäl för avslag som anfördes var relevanta. Om de hållit vid ingående domstolsprövning förblir oklart då förvaltningsdomstolen tagit genvägar och avfärdat snarare än att gå djupt i frågan.