– Vi har kunnat se en dramatisk förbättring av skolresultaten, säger det skolansvariga kommunalrådet Fredrik Lundgren (FP) i lördagens tidning. Han syftar på Sveriges Kommuner och Landstings, SKL, jämförelser av kommunerna där Strängnäs har klättrat 140 placeringar på ett år.
Lundgren har jublat över det förr. När SKL presenterade sina siffror i april kopplade han i ett pressmeddelande samman Strängnäs resultatförbättring med införandet av ett nytt arbetssätt i skolorna, det som kallas PRIO.
En närmare titt på statistiken ger dock en annan bild. Den resultatförbättring som fått Strängnäs att klättra i SKL:s tabeller ska uteslutande hänföras till friskolor som kommunens politiker inte styr över.
Det genomsnittliga meritvärdet i Strängnäs friskolor i årskurs nio har under mandatperioden ökat från 225,6 år 2010 till 236,2 förra året. Sett över tio års tid har det dock skett en liten minskning, från 239,7 år 2004. Detta måste dock beskrivas som en konstant hög nivå.
I de kommunala skolorna har meritvärdet sjunkit under mandatperioden, från 207,6 år 2010 till 205,8 förra året. På tio år har det skett en liten höjning, från 203,3 år 2004. Strängnäs kommunala skolor ligger likväl under motsvarande skolors rikssnitt på 209,7.
Andelen niondeklassare i Strängnäs kommunala skolor som inte uppnått målen i ett eller flera ämnen har också stigit under mandatperioden, från 27,9 till 29,7 procent. Även här är det en försämring sett på tio års sikt. 2004 var det 28,7 procent som inte nådde målen. Motsvarande andel i rikets alla kommunala skolor är 24,4 procent.
Så ser det ut bakom den resultatförbättring som Fredrik Lundgren talar om. Det är inte helt rättvist att lägga ansvaret för de kommunala skolornas svaga prestationer på honom. Skolresultat kan inte vändas på tre år. De kunskaper som niorna går ut med grundläggs mycket tidigare.
Däremot ligger det ett tungt ansvar på Fredrik Lundgren i hans egenskap som FP-ledare i kommunen. Folkpartiet har suttit i Strängnäs olika politiska majoriteter i 40 av de senaste 43 åren, alltså ända sedan 1971 då nuvarande Strängnäs kommun skapades genom kommunsammanslagning. Enbart under mandatperioden 1992-1994, då Socialdemokraterna och Strängnäspartiet bildade majoritet, befann sig FP i opposition.
Tar Folkpartiet det ansvaret?
Förutom att gömma sig bakom friskolornas resultat går FP till val på en skolpolitik som är en blandning av verklighetsflykt och otydlighet.
Verklighetsflykt eftersom den föreslagna skattehöjningen är ett recept som kommunen redan har prövat flera gånger. På tre mandatperioder har kommunalskatten höjts med 1,25 kronor per intjänad hundralapp. Det gör att Strängnäsborna betalar 21,73 kronor i primärkommunal skatt medan genomsnittet i riket är 20,65 kronor. Snittet för med Strängnäs storleksmässigt jämförbara kommuner, kallade pendlingskommuner av SKL, är 21,41 kronor.
Strängnäs beskattar sina medborgare hårt men levererar inte toppresultat i skolan, trots att varje skattehöjning åtföljts av argumentet att skolan prioriteras. Varför skulle mer av samma hjälpa?
Otydligheten handlar om hur Folkpartiets tilltänka lönehöjning för lärarna ska genomföras. Ska man
följa Jan Björklunds (FP) recept på riksplanet och koppla extra lönepåslag till karriärtjänster? Ska lönehöjningen hänga samman med prestation? Eller ska den fördelas jämnt över alla lärare, hög- som lågpresterande? Och hur har folkpartisterna kommit fram till att just detta är vad som krävs för att höja resultaten, i stället för exempelvis en ökning av antalet speciallärare och stödpersonal på problemskolor?
Den folkpartistiska analysen av var Strängnäs skolor står i dag och hur de ska röra sig framåt kännetecknas av vilseledande om fakta, bristfällig problembeskrivning och otydlighet om recepten.