NÀr Turkiet meddelade att landet tÀnkte öppna grÀnsen mot EU för mÀnniskor pÄ flykt, var det mÄnga i Sverige som reagerade med reptilhjÀrnan: StÀng nationsgrÀnsen! Det var tydligt att situationen framför allt handlade om "oss", inte om dem som flyr.
Vidare sÀndes det ut kraftfulla signaler om att 2015 inte ska upprepas, men det finns redan en hel del som skiljer dÄ frÄn nu. Dock ur en helt annan aspekt Àn det som avses.
Som journalisten och författaren Annah Björk skrev för snart en vecka sedan, möttes flyktingar av volontÀrer med filtar och juice pÄ Lesbos strÀnder nÀr de anlÀnde 2015 och 2016 (SvD, 3/3).
I dag blir hjÀlparbetare och lÀkare bortjagade och trakasserade. Kustbevakningen slÄr asylsökande och skjuter i vattnet kring flyktingarnas gummibÄtar.
Björk Àr lÄngt ifrÄn ensam om att vittna om misÀr och brutalitet. Om döda mÀnniskor, skjutningar och tÄrgas.
MÀn, kvinnor och barn som skriker av skrÀck och förvÀgras rÀtten att söka asyl i Europa, eftersom Grekland har bestÀmt sig för att inte ta emot asylansökningar, vilket fÄtt kritik av FN:s flyktingorgan UNHCR.
DÀrför Àr det glÀdjande att den övergripande retoriken i Sverige under de senaste dagarna har svÀngt en aning. Inte sÄ att Sverige har börjat förbereda sig pÄ att ta emot fler asylsökande eller gÄtt ut och fördömt behandlingen av mÀnniskor vid grÀnsen eller i det grekiska flyktinglÀgret.
DĂ€remot finns huvudpersonerna â alltsĂ„ mĂ€nniskorna som flyr â omnĂ€mnda i kommentarerna. Och dĂ„ inte bara som ett problem som ska stĂ€ngas ute, utan med medkĂ€nsla som visar att de humanitĂ€ra aspekterna pĂ„ flyktingfrĂ„gan inte Ă€r helt bortglömda, Ă€ven om de Ă€r ganska borttrĂ€ngda.
För oavsett vilken migrationspolitik man anser att Sverige bör ha, fÄr desperata mÀnniskors verklighet och varför den ser ut som den gör, aldrig hamna i skymundan.
Som skribenten Andreas Johansson Heinö skrev i BorÄs Tidning nÄgra veckor innan Turkiet bröt sitt avtal med EU, finns det inte ett enda giltigt skÀl att glömma bort orsakerna till flyktingströmmarna (16/2). Vidare slÄr han fast att den nationalism som just nu vinner mark Àr en idé som ytterst vÀdjar till mÀnniskans sÀmsta instinkter. Det vill sÀga, att prioritera sin egen grupp och inte kÀnna empati för de andra.
Den sortens nationella egoism bör seriösa svenska partier och politiker hÄlla sig för goda för. I stÀllet vinner alla pÄ om ingen förenklar situationen eller fördummar debatten, utan i stÀllet förklarar vilka avvÀgningar som gjorts och varför man landat i en viss slutsats.
Det rÀcker inte att sÀga att vi inte ska tillbaka till 2015.