Behöver man en ambulans ska man ringa larmnumret 112. De flesta hamnar då hos SOS Alarm, som avgör om det ska skickas någon. För dem som ringer inom Sörmlands, Västmanlands och Uppsala län samt region Gotland är dock SOS Alarm bara en mellanlandning, för här är det Sjukvårdens larmcentral som avgör om det ska skickas någon ambulans.
I dag är det ett år sedan dessa fyra landsting började anlita Sjukvårdens larmcentral i stället för SOS Alarm. Frågan är om det var ett så lyckat byte. De problem som fanns före övergången finns fortfarande kvar och någon lösning finns ännu inte i sikte. Tvärtom verkar det som om det kommer att bli ännu svårare för Larmcentralen – och i förlängningen även ambulansförarna – att göra ett bra jobb.
Som beskrevs på nyhetsplats i måndags har det att göra med de så kallade a-numren. Det är nummer som underlättar för larmoperatören att skicka ambulansen till rätt adress. Varje larmsamtal som rings in får ett eget a-nummer, en sorts kod som gör att samtalet alltid kan spåras, oavsett om man ringer från en fast eller mobil telefon eller har skyddat nummer.
Om larmoperatören är SOS Alarm, vill säga. Sjukvårdens larmcentral har inte tillgång till dessa nummer. Den informationen följer inte med när SOS Alarm skickar samtalet vidare dit, eftersom landstingen inte var beredda att betala de två miljoner kronor som det skulle kosta att uppdatera Larmcentralens system så det kunde ta emot den informationen. Och som Eskils- tuna-Kuriren kunde berätta så har det därför hänt att ambulans har skickats till fel ort. Om ett samtal bryts kan inte Sjukvårdens larmcentral ringa tillbaka till den som behöver ambulans, utan måste gå via SOS Alarm. Detta tar tid, tid som en akut sjuk patient oftast inte har.
Larmcentralens uppdrag är, enligt verksamhetschefen, att svara inom åtta sekunder när det ringer. Snittet ligger på mellan 7,6 och 9 sekunder i 92 procent av fallen. Det är ett ganska hyfsat snitt i sekunder räknat. Det hade dock varit intressant att veta exakt hur stor procent av samtalen som besvaras inom de åtta sekunder som uppdraget omfattar. Det är ju det som visar om larmcentralen klarar sitt uppdrag eller inte. Hur lång tid hann det gå i de återstående fallen innan någon svarade? Allt mellan två och elva minuter, enligt SOS Alarm. Det är oacceptabelt.
Uppdraget kan dock rimligen inte enbart vara att svara i telefon. Det ska skickas en ambulans också, snabbt och till rätt adress. Svarar inte larmcentralen tillräckligt snabbt blir det böter. Skickas inte den ambulans som är närmast blir det också böter. Bara de samtal som inte besvarats tillräckligt snabbt, det vill säga inom 30 sekunder, har kostat de fyra landstingen sex miljoner kronor. De pengarna hade kunnat användas bättre.
När varje minut räknas är det onödigt att det försvinner ett par bara för att larmsamtal ska slussas från en larmoperatör till en annan. Och problemen med a-numren borde ha lösts innan Sjukvårdens larmcentral tog över. Det står till och med i avtalet med SOS Alarm att Larmcentralens system ska kunna identifiera a-nummer.
Hela larmkedjan kan och måste bli bättre, från det första samtalet till SOS Alarm till dess att patienten har fått vård. Det betyder bättre teknik, bättre samarbete och bättre nyttjande av de ambulanser som finns.