Men det kan bli ännu dyrare att fortsätta att äga, öka riskerna eller rentav ge sig in på en stor utbyggnad.
Att försöka sälja Parken Zoo har diskuterats länge i Eskilstuna kommun. Ett tag blev det en blockskiljande fråga. För eller emot djurparkssocialismen. Det som fortsatte var förlusterna.
Till det positiva med att Eskilstuna bytt styre under pågående mandatperiod hör att det lossnat i den segdragna parkfrågan. Sedan Socialdemokraterna satt sig i samma bur som Moderaterna och Centern har de slutat vara djurparkssocialister.
Men det var ju också att vänta att det inte skulle vara så lätt att sälja, och framför allt brukar det inte vara så lätt att få ett bra pris för det som visat sig vara en ständig förlustrisk. Det avtal som fullmäktige får ta ställning till i juni bör ses mot den bakgrunden.
Efter en professionellt skött förhandling med ett antal intressenter, och med ett av de större revisionsföretagen som hjälp, har det trots allt gått att få fram en köpare som är inställd på att satsa och på att utvidga verksamheten i Parken – men delvis med annan inriktning för att öka omsättningen.
Det innebär inte att risken för kommunen minskar ända till noll. Fastigheten är upplåten med tomträtt. Det förutses situationer där kommunen kan ställas inför frågan att lösa in aktierna.
Om den ökade omsättningen ska åstadkommas med "restaurang"-verksamhet kan det delvis betyda att den är tänkt att åstadkommas med alkohol, berusning och tillhörande sociala följder. Detta kan sätta kommunens tillsyn på prov i fråga om både ambitionsnivå och likabehandling med andra krögare. Men lagarna ska gälla lika för olika slags utskänkningsställen och den aspekten bör kunna hanteras.
Som helhet förtjänar ändå avtalet en välvillig prövning i fullmäktige. Man bör minnas att alternativet kunde blivit fortsatta kommunala förluster eller en nedläggning och rivning.
Om Parken Zoo någonsin kunnat räknas till kommunens kärnverksamheter så har det i vart fall sedan länge upphört att gälla. Förnuftigt är också att akta sig mycket noga för att räkna flygfält, som det i Kjula, till kommunal kärnverksamhet där det binds kapital och ställs ut förlustgarantier.
En mindre förtroendeingivande punkt när S-M-C–koalitionen bildades i Eskilstuna var de förhoppningar som luftades om kommersiell flygtrafik på Kjulafältet, som kommunen en gång köpt från staten.
Risken borde inte vara så stor, men frågan har nu i alla fall tagits upp av Jimmy Jansson (S) med en del stora ord om att på något sätt bräda Skavsta. Liksom man från statens sida borde ha gjort med brunkolet bör man här tänka på miljö och klimat.
Dessutom ska man minnas att flygets aktörer brukar sätta i system att inte göra rätt för sig med kostnaderna, utan i stället räkna med att kommuner tar på sig underskott. Den kommun som har fördelen att inte äga ett trafikerat flygfält har ett ledsamt problem mindre.