Utjämningen av opinionssiffrorna borde inte överraska. Den offentliga diskussionen om politik handlar nu i större utsträckning om jämförelser mellan två alternativ där de rödgrönas inte har övertygat. Den ekonomiska oron i Europa har i sin tur kontrasterats mot de starka svenska offentliga finanserna. Oppositionens beskrivning av regeringen som ekonomiskt ansvarslös har visat sig ha dålig kontakt med verkligheten.
Regeringen och finansminister Anders Borg (M) har haft full kontroll över den offentliga ekonomin, genom finanskris och konjunkturnedgång, men samtidigt funnit utrymme att sänka skatten. Dessa skattesänkningar har varit viktiga för att hålla uppe den inhemska konsumtionen. De senaste analyserna av årets oväntat höga tillväxtsiffror har visat att det har varit viktigt.
Till saken hör att Alliansen under lång tid har haft ett övertag i opinionen vad gäller regeringsduglighet medan Fredrik Reinfeldt har utklassat Mona Sahlin som statsministerämne.
Med även om mycket går Alliansens väg just nu är det framför allt två saker som stör bilden. Den ena är Kristdemokraternas och Centerpartiets tillvaro nära fyraprocentspärren. KD är vana vid denna situation, vet vilka dess väljare är och kan om det kniper räkna med stödröster från moderata sympatisörer.
För Centerpartiet är läget värre. Partiet har satsat hårt på att omvandlas till ett modernt liberalt parti som går hem i storstäderna. Det har misslyckats. Centerns liberalism har blivit ensidig och tunn. Medan partiet har satsat hårt på företagsfrågorna har det glömt de frihetsfrågor, framför allt personlig integritet, som partiet profilerade sig i förra valet och som lockade både social- och nyliberaler till partiet. I dag finns inte den frågan på Centerns dagordning, vilket hanteringen av FRA-lagen tydligt visade.
Samtidigt talar Centerpartiet numera sällan till sin naturliga bas på landsbygden. Partiet tycks helt enkelt inte veta vilka dess väljare är. Det bäddar för desperata och illa genomtänkta utspel som även kan ske på allianskamraternas bekostnad.
Det andra bekymret för regeringspartierna är Miljöpartiets fortsatt starka ställning i väljarkåren. Alliansen saknar i dag en stark vänsterflank som kan ge MP en match. Folkpartiet skulle kunna men tycks inte vilja.