Föräldern är missnöjd. Hans omdöme om barnens förskola i Eskilstuna är hårt i gårdagens tidning: "Det börjar kännas mer och mer som en förvaring." Och han får medhåll av andra föräldrar som tidningen talat med.
Deras reaktion är förståelig. På den aktuella förskolan är det 23 barn per avdelning för 3-5-åringar och 7,6 barn per pedagog.
Det är sådant som döljer sig bakom de siffror som redovisas för kommunens förskolor som helhet. 18,2 barn per grupp och 5,8 barn per pedagog kan förefalla acceptabelt, även när det ställs mot rikssnittet på 17 barn per grupp och 5,4 barn per pedagog. Men en liten avvikelse från medel på kommunnivå kan spegla en mycket stor avvikelse på enskilda förskolor.
Barnens och föräldrarnas upplevelser ger heller inte hela problembilden. Även situationen för förskolans personal är oacceptabel. Arbetsbelastningen gör det svårare att utföra ett gott arbete. I förlängningen riskerar det också att slita ut de anställda i förtid.
Den lilla inblicken i turerna på barn- och utbildningsförvaltningen, som också ges i gårdagens tidning, visar i sin tur att målen om högre personaltäthet och mindre barngrupper i förskolan inte prioriteras av den politiska ledningen. En allvarligt menad plan för att förändra situationen saknas, trots att samma politiska partier som nu sitter vid makten lovade mindre barngrupper i valen 2006 och 2010.
Det extra anslaget på tio miljoner till mer personal som anslagits i årets budget är en droppe i havet. Men problemet bottnar inte i brist på pengar. Där bör nämndordförande Sarita Hotti (S) ges visst erkännande för sin ärlighet. Eskilstuna lägger förhållandevis mycket pengar på förskolan. Anslaget per kommuninvånare är högre än i såväl den genomsnittliga svenska kommunen som i en med Eskilstuna jämförbar snittkommun i gruppen större städer. Så kallas av Sveriges Kommuner och Landsting kommuner med ett invånarantal mellan 50 000 och 200 000 och med minst 70 procent boende i tätort. Dessa större städer har dock, till skillnad mot Eskilstuna, en personaltäthet och gruppstorlek som ligger på rikssnittet.
Eskilstuna avsätter alltså mer skattemedel till förskolan men får ut mindre kvalitet.
Det borde vara viktiga insikter även för rikspolitiker vars främsta recept för kvalitetsökning inom skolan, vården och omsorgen är mer pengar. Och där effekten i Vilhelmina, Eslöv och Eskilstuna av ett visst antal statliga miljarder antas kunna beräknas med några tangenttryckningar på ett partikansli i Stockholm.
Så låter det nämligen i valrörelsen. Just barngrupper och personaltäthet var Stefan Löfvens (S) främsta skarpa löfte från Almedalen.
1,1 miljarder kronor per år skulle på några års sikt få ner barngrupperna i åldern 1-3 år till 15 barn. För Eskilstunas del skulle det innebära cirka tio miljoner per år. Men oavsett om det läggs på driften eller investeringarna är det bara ytterligare en droppe i havet, och gör ännu mindre nytta i en organisation som inte använder sina medel på ett effektivt sätt.
Sarita Hotti kan väl upplysa sin partiledare om hur det hänger ihop, och sedan berätta för Eskilstunaborna vad hon och hennes parti vill göra för att leva upp till sina tidigare vallöften.