De tre terminerna har varit i många säckar innan de nu plockats upp ur Stefan Löfvens påse. I många andra länder är högskolors och universitets läsår in- delade i tre terminer, inte två som i Sverige.
Beroende på hur långa uppehållen vid jul och på våren är kan terminen på sommaren betyda en längre studietid per år och en snabbare examen.
Ett sådant krav på högre studietakt och mindre ledighet var Stefan Löfvens huvudnummer när han i går talade på ungdomsförbundet SSU:s kongress. Det var visserligen ett krav på sikt, inte ett skarpt förslag, och ett genomförande skulle kräva en hel del utredande först.
Det enda skarpa yrkandet i frågan var 30 miljoner i extra anslag för att universitet och högskolor ska ha fler sommarkurser och hålla fler studenter sysselsatta så att de inte söker sommarjobb och konkurrerar med andra ungdomar om dem.
De 30 miljonerna ska, sades det, komma med i S-budgetmotionen i höst. Om de inte dessförinnan visat sig finnas med i regeringens budgetförslag, kan det tilläggas. Det är ju många uppslag som är i säck innan de kommer i påse, och det är ju inte så konstigt. Det är ofta så en diskussion leder fram till beslut.
Men 30 miljoner är i budgetsammanhang en småsak. Långt mer intressant i Löfvens tal är att högskolenivån skulle ha kortare sommarledigt och tre terminer, varav en då måste fylla en stor del av sommaren.
Jämfört med det som under en tid varit det främsta S-budskapet i högskolefrågor är detta mer konstruktivt. Annars har olika socialdemokratiska företrädare ägnat sig åt att kritisera att den utökning av antalet högskoleplatser som gjordes vid den mycket allvar- liga krisen 2008-09 fick bli just det som den sades vara, alltså tillfällig.
Detta har vänts till upprörda angrepp mot att regeringen sägs skära ned på högskolan.
Denna S-klagan har fallit i god jord hos en del hög-skoleledningar och deras regionala supporterklubbar. För onekligen har antalet platser på många högskolor minskat, jämfört med nivån vid den tillfälliga höjningen efter finanskrisen.
Även på högskolenivå är dock mindre årskullar på väg, och det är skillnad på nedskärning av platser och nedskärning av anslag.
När det gäller anslag har det skett en omflyttning, för att öka kvaliteten.
Dessutom har fler platser lagts till i en del ingenjörs- samt läkar- och andra vårdutbildningar. Dessa är mer kostsamma men det handlar om yrken med stor efterfrågan på kvalificerad personal.
Den fråga som borde utredas ordentligt är om ett treterminssystem verkligen håller vad det ser ut att lova, nämligen en ökad produktivitet och en snabbare genomströmning, utan att leda till att studenter examineras snabbare men med mindre solida kunskaper.
Högskolor och universitet är inte till för att producera ett antal examina eller för att hålla ungdomar borta från arbetsmarknaden, och snygga till siffrorna där.
Det avgörande är kvaliteten och kunskapsnivån, som i sin tur påverkar både forskningen och produktiviteten och bildningsnivån i samhället utanför universitetshusen.
Men frågan är intressant. Stefan Löfven gjorde rätt i att ta upp den, vilket bland andra Thomas Östros (S) samt Centerpartiet gjort tidigare.
Även obekväma förslag behöver diskuteras, och om effektiviteten i högskolesektorn kan ökas kan det betyda att tiden i arbetslivet kan bli något längre.
Det berör alltså just den fråga som är så viktig för pensionssystemet, kvoten mellan antalet år som pensionär och antalet år i arbete.