Indien har bytt regering i fritt val. I Thailand har regeringen avsatts i en militärkupp, understödd av kungahuset. Den antidemokratiska rörelsen i Bangkok vill inte godta att allmän och lika rösträtt avgör regeringsfrågan. Den har besvärande likheter med Sveriges antiparlamentariska borggårds- och kungahögern 1914.
Indien är jordens folkrikaste stat med parlamentarism, fria val och fri press. Indien har, förutom ett allvarligt tillbud på Indira Gandhis tid, också hållit fast vid sitt demokratiska system. Tack vare detta har landet kunnat lyfta sig steg för steg trots det svåra utgångsläget.
Att ekonomin utvecklats starkt, fattigdomen minskat och moderniseringen påskyndats har också sin grund i en politisk omläggning till mer marknadsinriktning och mindre regleringar. Den nu avgående premiärministern Singh från kongresspartiet hade som tidigare finansminister en stor roll i det. Hans insats var berömvärd och ska inte glömmas, även om hans regering stagnerade de senaste åren. Partiets ledning med Gandhifamiljen i nyckelroller hindrade fortsatt reformpolitik och lade grunden för valnederlaget.
Det största av de nya regeringspartierna kommer ur en hindunationalistisk rörelse, och det innebär åtskilliga risker. I indisk politik krävs dock koalitioner med andra, ofta regionala partier. Liksom förra gången ett liknande regeringsskifte inträffade är det mest troligt att följderna blir begränsade och att kursen i ekonomisk politik och utrikespolitik justeras något utan att ändras i grunden.
I så fall bör Indiens globala utrikespolitiska betydelse fortsätta att öka, och det är angeläget att Indien allt mer blir en del av demokratiernas samarbete, i klimatfrågor, handel, säkerhetspolitik och annat.
Thailands kuppmakare och kungahus är däremot på väg att straffa ut sitt land. Likaväl som Sverige och andra länder har skäl att vårda och förbättra relationerna till Indien kan relationerna till Thailand nu inte bli annat än sämre.
Det gäller på många plan. Kungahusen kan inte få ha relationer oberoende av demokrati eller diktatur. Gällande kontrakt om JAS Gripen upphävs ju inte direkt genom kuppen, men mer vapenexport och annat militärsamarbete blir omöjligheter om diktaturen blir bestående.
Lusten att resa till Thailand på semester bör inte heller bli opåverkad av återfall i militärstyre. Att luften är varm är inte detsamma som att den är lätt och behaglig att andas när ett militärstyre tagit ifrån friheten dess syre och kväver den.
Vare sig militärer eller monarker eller andra bör kunna räkna att de demokratiska länderna är likgiltiga och att det inte får konsekvenser av betydelse om kupper och diktaturmetoder ställer demokratin åt sidan. En sådan signal lockar fler till angrepp på demokratin.
Vad som i olika fall är möjligt och lämpligt att göra kan variera. Men kungen av Thailand ska inte vara ett undantag. Detta behöver göras tydligt, från Sverige och andra.