Några nyligen inträffade brutala brott har fått stor uppmärksamhet. En familjetragedi i Umeå där en liten pojke knivskärs till döds. En annan pojke som blir överfallen av en man som kommer in på en fotbollsplan i Stockholm. Ett dråp med bajonett i Karlskrona och flera fall av kriminella uppgörelser med skjutvapen mellan ligor i främst Göteborg och Malmö. Det är otäcka saker. Det skulle ha varit fel att tysta ner och inte rapportera om dem.
Men de är bara en sida av verkligheten. De dödliga våldsbrotten brukar vara mellan 90 och 100 om året. Trenden pekar inte uppåt utan nedåt. Man bör inte gå omkring och vara rädd för fel saker.Den stora nationella trygghetsundersökningen tyder på att många tror att risken för att utsättas för brott ökar och ökar, medan den i själva verket är ganska oförändrad.
I verkligheten är en helt liten del av befolkningen starkt utsatt för brott. Omkring hälften av brotten som på olika sätt innebär personligt hot drabbar någon enstaka procent av invånarna.
En kriminalpolitik som förebygger brott kan öka tryggheten för denna mycket utsatta del av befolkningen, som ofta även på andra sätt har de sämsta och mest otrygga levnadsvillkoren.
Förklaringarna till det minskade antalet fall av mord och dödsmisshandel är tänkvärda. Bland annat har antalet små barn som dör genom sådana brott halverats sett över längre tid. Förklaringen verkar vara att psykiatri och annan vård, som ofta får mycket kritik för sina misslyckanden, i själva verket har blivit bättre på att fånga upp personer som annars kan ta till våld mot de egna barnen.
Men en stor del av de grövsta våldsbrotten har trots detta fortfarande med psykiska sjukdomar och grava personlighetsstörningar att göra. Det är tillsammans med alkoholens roll det centrala när det gäller att minska riskerna för mäns våld i familjer eller mot andra som står dem nära.
Men det är också viktigt att förstå att de allra flesta som är psykiskt sjuka inte alls är våldsamma och farliga för andra.
Den främsta påverkbara orsaken till grova våldsbrott är och förblir alkoholen. Den ligger bakom ett oräkneligt antal fall av misshandel, ofredande och även en hel del sexualbrott. Fylleriet på och omkring en del krogar är ett ständigt problem för polis och kringboende, och förstås för dem som mer eller mindre blåslagna fyller akutmottagningarna.
Men samtidigt har de tidigare så vanliga fylledråpen, ofta knutna till hejdlöst starkspritsupande, faktiskt blivit färre. Sjukvården är duktigare i dag på att rädda offren. Och förskjutningen mellan olika berusningsvanor verkar ha minskat antalet dråp, även om misshandel blivit vanligare.
Den otäcka nya trenden i våldsbrottsligheten, skjutandet på öppen gata mellan kriminella gäng i en del städer, är självfallet en allvarlig sak. De motiverar förebyggande åtgärder och skärpta polisinsatser. Men kriminella uppgörelser är någon tiondel av alla dödliga våldsbrott och är inget skäl till allmän, utbredd rädsla.