Det går inte att sitta och vänta på säkra besked från klimatprognoser och modellberäkningar.
Eventuella besked därifrån kan inte komma i den tid man behöver dem.
Osäkerheten i matematiska modeller gör att de blir mer svåra att använda för prognoser, ju mer lokala eller detaljerade frågor som ställs.
Detta gäller inte bara energi- och klimatpolitik i stort.
Där är det som ganska länge varit känt om riskbilden tillräckligt för att ersätta fossila bränslen med sådan energi som ger små eller inga nettoutsläpp av koldioxid till atmosfären.
Att vilja ha mer säkra prognoser från klimatmodeller blir en ursäkt för att skjuta upp åtgärder, eller för att vilja lägga besväret med förändringar på andra.
Samma sak gäller skyddet av bebyggelse, trafik och tekniska anläggningar mot översvämningar, stormar och andra våldsamma effekter av vädret.
Det spekuleras i det oändliga om vad klimatmodellerna möjligen kan säga om ökad eller minskad risk för översvämningar eller orkaner i olika regioner.
Men det styrande måste i stället vara en sund försiktighet, med goda säkerhetsmarginaler och att man håller i minne vad som hänt längre tillbaka i historien. Den vanligen så fridsamma Mälaren är ett exempel i den lilla skalan.
Noggranna inventeringar har nu genomförts av var järnvägar, vägar, reningsverk, elektriska anläggningar och annat kan drabbas vid en olycklig kombination av vårflod, vindar och lufttryck.
Resultatet är att den i särklass känsligaste punkten är Mälarens utlopp vid Stockholm.
Mer vatten måste kunna rinna förbi där och en ombyggnad av Slussen mellan Södermalm och Gamla Stan i Stockholm måste ske, annars finns en måttlig men inte försumbar risk för skador av högvatten på många håll i Mälardalen.
Dessutom behöver järnvägstrafiken säkras bättre vid banans lägsta punkt, där vatten skulle kunna orsaka störningar av trafiken i hela Mälardalen och även längre bort.
Men varningarna verkar inte påverka delar av kommunalpolitiken i Stockholm, där ganska många framför allt verkar vara intresserade av att riva upp det fullmäktigebeslut som tagits om investeringarna vid Mälarutloppet.
I Tyskland där det nu efter kraftiga regn är svåra översvämningar längs Elbe och Donau har det också talats om inverkan av klimatrubbningar, samtidigt som det är välkänt att detta slags stora översvämningar inträffat många gånger genom historien.
För Donau har olika modeller gett utslag som att "hundraårsflödena" med tiden skulle kunna komma vart 20:e år på grund av ökad nederbörd eller vart 10000:e år på grund av drastiskt torrare klimat i Centraleuropa.
Det hör ju till ironierna att den andra stora floden som satt fart på debatten är Elbe, i områden som ligger nära de gigantiska brunkolskraftverk som förblir stommen i det tyska elnätets baslastförsörjning, och som har väldiga utsläpp av växthusgaser.
Diskussionen om hur modellberäkningar ska tolkas nere på regional nivå är meningslös.
Det viktiga är att få bort så mycket som möjligt av de fossila bränslena och av andra utsläpp av klimatskadliga gaser.
I övrigt gäller det att se till att det på rätt ställen finns säkerhetsavstånd i höjd- och sidled
Kommunalteknikens och järnvägsbyggan- dets gamla sanningar gäller fortfarande: att ha ett långt minne, att inte underskatta naturen – och att bygga så att det håller även för även mycket ovanliga på- frestningar