Sörmland utmärker sig dessvärre på ett negativt sätt i den statistik som Centrala studiestödsnämnden (CSN) presenterade i onsdags. Allt fler elever skolkar.
CSN betalar ut ungefär 3,6 miljarder kronor i studiebidrag till landets 340 000 gymnasieelever. Stödet uppgår till 1 050 kronor i månaden under tio månader per läsår. Men om eleven skolkar, dras bidraget in.
Tidigare var det en tämligen generös tillämpning av reglerna för indragning av studiebidraget. Om eleven var borta mer än en dag i veckan under en månad, så drogs bidraget in. Från och med 2012 gäller snävare gränser: tre timmars olovlig frånvaro i månaden räcker för att eleven ska gå miste om studiestödet.
I Sörmland nästan fördubblade skärpningen andelen elever som fick vidkännas indraget studiebidrag. Det var en väntad effekt. Att skolket under det senaste läsåret ökat ytterligare får anses som en mindre angenäm överraskning.
Länets gymnasieskolor hade det gångna året, av demografiska skäl, färre elever än föregående läsår. På alla gymnasieorter var det också färre elever som skolkade – utom i Katrineholm. Där gick elevantalet ned med drygt 80 ungdomar. Ändå var det drygt 30 elever fler som blev utan studiebidrag.
Sett över hela landet uppvisar Sörmland i den här statistiken den tredje högsta frånvaron. Den placeringen måste de skolansvariga i länets kommuner försöka ändra på.
Att öka närvaron i skolorna är förstås viktigt. Det är ju en förutsättning för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskaper som räcker till vidare studier eller till arbete. Men ännu viktigare får det nog anses vara att förändra attityden till studierna hos eleverna. Inget är ju vunnet om de i dag skolkande eleverna finns i skolan, men inte lägger två strån i kors för att delta i undervisningen.
Att förändra attityder tar tid och är ett i sanning mångfasetterat arbete. De reformer som nu genomförs på skolans område tjänar alla till att öka insikten hos ungdomarna att skolan är viktig. I många andra länder där skolsystemen inte är till för alla, är ungdomars kunskapstörst stor och deras högsta önskan är att få gå i skolan.
Så är inte riktigt fallet här i landet. Gymnasieutbildningen ses som ett måste. Lärarnas administrativa börda ger dem inte tid att utveckla en stimulerande pedagogik. Stöd, stimulans och krav hinner inte matchas. Resultatet blir att motivationen sjunker hos eleverna, vilket – inte minst – visas i det ökande skolket.
En annan viktig faktor som påverkar elevernas vilja att ta del av undervisningen ligger utanför skolan – ungdomsarbetslösheten. Svårigheten att gå vidare ut i arbetslivet bidrar till att alltför många ungdomar inte känner att det är någon mening med skolarbetet.
Det tar lång tid innan tidigare missgrepp inom skolans värld kan rättas till, vilket utbildningsminister Jan Björklund (FP) framhåller allt oftare i takt med att kritiken mot skolan ökar. Men det tycks gå åt rätt håll, om än det tyvärr är för sent för väldigt många av dagens ungdomar.