Välfärdssystem vilar ytterst på allmänhetens förtroende. Om det tas lätt på fusk och fel kan även mycket angelägna och socialt viktiga verksamheter mötas av misstro och börja ifrågasättas.
Det är angeläget att skydda stödet till personlig assistans. Att den som är svårt funktionshindrad själv anställer personliga assistenter, direkt eller genom att anlita oberoende vårdföretag, var en stor valfrihetsreform. Den bröt mot det tidigare traditionella tänkandet med kommunal egen regi och inget annat. För den som behöver så mycket hjälp i den egna bostaden och med mycket privata saker är möjligheten att själv – eller genom nära anhöriga – påverka vilka som skall vara assistenter värdefull.
Men som alla andra organisationsformer kan den också missbrukas eller utsättas för bedrägerier. Den rad av skärpta kontrollinsatser regeringen föreslog i förra veckan har inte kommit till utan orsak. En handfull grova bedrägerier mot Försäkringskassan har avslöjats, där stora belopp utbetalats i löner för personer som inte utfört nämnvärt med arbete, eftersom den som skulle vårdas i själva verket var mycket friskare och rörligare än vad som påstods i ansökningar och läkarintyg. Fängelsedomar har avkunnats. Fler fall är på väg mot rättegång.
Dessutom har svagheter i Försäkringskassans rutiner och kontrollmöjligheter avslöjats. Det har varit riskabelt stora möjligheter för assistansföretag att debitera fler arbetstimmar än vad den funktionshindrade i verkligheten fått del av.
Att detta är marginellt i förhållande till den stora nytta assistansersättningen gör är inget skäl mot en mer effektiv kontroll av såväl betalningar och assistansföretag som av läkar-intyg och andra bedömningar av vårdbehov. Stödet ska ges efter behov, inte efter andra personers fiffighet i att tänja eller kringgå regler.
Det centrala i det som nu föreslås är dels lämplighetskontroll av företag som vill ta på sig att organisera personlig assistans, dels utökade inspektionsmöjligheter, för Social- styrelsen, för Försäkringskassan och för kommunerna. Det handlar alltså både om att den vård som ges är medicinskt riktig och välmotiverad och om att pengarna går till verkliga behov och prestationer.
I SVT:s Rapport i förra veckan lät det som att handikapporganisationer bara var kritiska mot förändringen och menade att den var alltför närgången mot dem som är brukare av assistansstödet. I själva verket förekommer också inom dessa organisationer ett uttalat stöd för att den skärpta kontrollen är motiverad och till fördel för de funktionshindrade.
Från Wenche Willumsen, som företrätt DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, i en referensgrupp, har det till exempel uttryckts stor förståelse för förslagen i stort, och då även för att själva möjligheten till oanmälda hem-besök kan vara förebyggande och motverka det slags bedrägerier som förekommit.
Detta måste vara den riktiga hållningen. De som är beroende av en fungerande assistansersättning har alla skäl att slå vakt om förtroendet för systemet och medverka till att det skyddas från missbruk och fusk.