Med det sagt är kommunens hantering av frågan under all kritik. I måndags offentliggjordes avtalet under en presskonferens i Eskilstuna med full uppställning: kommunstyrelsens ordförande, kommundirektör, stadsjurist, kommunens näringslivsdirektör samt Elite Hotels vd med följe.
Hotellkonceptet presenterades och avtalet med kommunen beskrevs, muntligt och i form av en skriftlig sammanfattning i punktform författad av stadsjuristen. Av det framgick bland annat att Eskilstuna kommun hyr lokaler i hotellet i 15 år från hösten 2012 och att kostnaden för kommunen blir 1 890 000 kronor per år.
Det är fint så, men detaljerna är alltid av intresse. Enligt sammanfattningen får kommunen tillbaka 75 procent av hyran för de dagar den inte utnyttjar lokalerna. Men det är inte glasklart om det gäller rakt av eller under förutsättning att hotellet kan hyra ut dessa tider till andra hyresgäster. Detaljen är viktig, inte minst eftersom kommunens behov och kostnadens storlek har varit en central punkt i debatten.
Den som läser avtalstexten får givetvis svar på den frågan, och där kan även finnas annat intressant. Men – kommunen vägrar lämna ut avtalet. I sitt avslag på tidningens begäran skriver kommundirektör Pär Eriksson att handlingen (avtalet) ”visserligen är upprättad men föreligger inte i sitt definitiva skick”.
Vad det betyder är inte lätt att förstå. Företrädare för Eskilstuna kommun och Elite Hotels har knappast satt sina underskrifter på ett avtal som inte är färdigt. Ordalydelsen ”definitivt skick” finns inte i Tryckfrihetsförordningen och Pär Eriksson motiverar inte sitt avslag med hänvisning till någon lagparagraf eller prejudicerande dom.
Det enda kommundirektören har hittat är en formulering i lagens förarbeten, i propositionen om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet från 1976. Där står att reglerna för när en handling är allmän, och därmed måste lämnas ut, har utformats med tanke på att en myndighet bör ha rimligt utrymme ”att själv bilda sig en uppfattning och fatta ståndpunkt, innan den måste ställa de handlingar som återspeglar övervägandena till förfogande för allmänheten”.
Åter igen: Har företrädare för Eskilstuna kommun undertecknat ett avtal utan att ha bildat sig en uppfattning om det?
Pär Erikssons motivering är tillkämpad, slarvigt presenterad och tyder mest på att han är väldigt osäker på om han har lagen på sin sida. Och egentligen saknar det betydelse vad han skriver i sitt avslagsbeslut. För det enda kommunen nu gör är att förhala offentliggörandet. Kommunfullmäktige tar ställning till avtalet på sitt sammanträde i oktober. Dessförinnan behandlas det i kommunstyrelsen. I samband med det blir avtalet offentligt, innan kammarrätten hunnit fälla sin dom över kommunens avslagsbeslut.
Denna hantering lämnar dålig eftersmak. Kommunstyrelsens ordförande och topptjänstemännen kallar till presskonferens, lyfter ut och offentliggör vissa delar av avtalet men stänger dörren för kontroll och belysning av helheten. Inte ens den politiska oppositionen får se dokumentet.
Kommunledningen spelar gäck med offentlighetsprincipen, skapar en osund symbios mellan den rödgröna politiska ledningen och de formellt opolitiska tjänstemännen och väcker misstankar att det finns detaljer i avtalet som inte tål insyn, som måste mörkas in i det sista.