Hotbilder och tekniska möjligheter ändras. Lagar och rättssäkerhetsregler behöver då anpassas för att ge handlingskraft för att skydda samhälle och individer – men under demokratisk kontroll och granskning.
Rader av exempel på sådant arbete finns i regeringens rapport till riksdagen om kommande förslag och åtgärder mot terrorhandlingar. Den är en uppdatering av en liknande strategi för ungefär fem år sedan. Då fanns inte IS. Så när statsrådet Anders Ygeman (S) i går lade fram skrivelsen till riksdagen sades mycket om just IS. För detta finns goda och välkända skäl.
Men terrorbrott och tillhörande hatideologier finns på fler håll, inte bara i Mellanösterns extremiströrelser. Terrordådet i Norge, med bilbomb och automatvapen, utfördes av en norsk högerextremist. Han hade sugit åt sig en skräckfantasi om invasion, förräderi och konspiration, vida spridd på yttersta högerkanten, även i Sverige. Några huvuddrag i just denna bakomliggande förkunnelse var en av partiledningens huvudpunkter på en av SD:s partikongresser, med en nuvarande riksdagsman som talare.
Dåd av det norska slaget kan utföras av gärningsmän av skilda slag, understödda av regimer av olika antidemokratiska slag. Det är därför riktigt och angeläget att nära, och utökad, samverkan med andra demokratier ges en så viktig plats i regeringens förslag – som i det väsentliga säkert stöds av de fyra partierna i den förra regeringen.
Att polisen är stark nog vid ytterst svåra våldsdåd underlättas om motsvarigheter till svenska internationella insatsstyrkan kan hjälpa till över gränserna, och om svenska militära resurser som specialförband, helikoptrar och annat också kan användas – givetvis efter regeringsbeslut och under svenska polisens befäl.
Vikten av europeiskt samarbete syns på många ställen i regeringens rapport. Det är terroristerna man behöver hitta och hindra. De många som är i landsflykt undan terror och förtryckarregimer kan vara hotade även i Europa av förtryckarnas skickebud, vilket det politiska mordförsöket i Strömsund i Jämtland visar.
De som kollektivt misstänkliggör förtryckets offer motarbetar i realiteten demokratiernas självförsvar mot våldsideologier. Samma verkan har den inbitna fientligheten mot demokratiernas samarbete i Europa. Den fientligheten finns delvis kvar på vänsterkanten – men är nu framför allt en huvudlinje för såväl svensk som annan ytterhöger.
På några punkter är lagstiftningsuppgiften ändå svår, med risker att kliva fel. Det måste vara tillåtet att strida för demokratin och mot förtrycket. Att hindra dem som är på kurdernas sida mot IS kan inte komma ifråga.
Vid kriminalisering av deltagande i strid för sådana som IS är terrorlistorna i FN eller EU en förrädiskt bekväm krok att hänga paragrafer på. De kan vara missvisande och inaktuella, de är ju influerade av stormaktsveton och bär spår av händelser för årtionden sedan. En lag mot terrorresor där man ändå vill slippa svenska politiska beslut om exakt vad som är förbjudet är en bekvämlighetens illusion.